A har börjat säga R! På riktigt! Det låter iallafall så när hon pratar vissa ord. Däremot kan hon inte säga det på kommando, eller om man ber henne upprepa ett ord där hon precis sa R i. Men det är på väg!
Så nu är det bara K kvar, jag hoppas det kommer av sig självt, annars väntar de tills ettan med talpedagog.

Idag har det äntligen blivit lite julklappsköp. P, sluta läsa nu!
Till K har jag köpt thomas-tågetlok, hello kitty-glassbil, Musse i underlandet (film) och Lill-gruffalon (bok).
Till A ett nagellack (hon älskar att få naglarna målade och jag har bara ett rött, så hon ska få ett rosa), en prinsesskrona (hon älskar att klä ut sig och på sista tiden vill hon gärna vara prinsessa), ett grodspel och Vem ska trösta knyttet (bok).
Till P har jag hittat den perfekta presenten, hoppas jag. Två säsonger av tv-serien Dexter. Jag tror inte han har sett den.
Nu ska jag bara hitta självlysande stjärnor till ungarnas tak (ev ska de få dem som adventskalender, två stjärnor om dagen att sätta upp i taket fram till jul) och hitta på något till strumporna också.

Den här killen heter Edgar. Han kanske ska flytta hem till oss om några månader. Jag hoppas, för han är så himla söt. Edgar är även Kimis barnbarn!

Bilden är tagen härifrån.

Vi satt och åt lite korv med bröd nyss till kvällsmat. Barnen var lite småspralliga som de är på kvällstid, och av någon anledning får väl A för sig att bita i sitt glas medan hon dricker. För plötsligt går det bara sönder i munnen på henne.
Jag blev ju livrädd såklart, hon fick en stor glasbit i munnen som hon spottade ut, och jag tänkte att nu sväljer hon en massa splitter eller skär sig massor...
Vi fick henne att skölja munnen och frågade om det gjorde ont någonstans, men det gjorde det inte. Inga synliga sår.
P ringde sjukvårdsupplysningen, men de av lugnande besked. Tydligen är det ingen fara om man råkar svälja små glasbitar. Och jag tror inte A svalde något.
Så hon klarade sig undan med ett pyttelitet skärsår på armen, och ett pyttelitet på ena benet, och de var mest som små prickar bara.

Snäll, omtänksam, eftertänksam, intelligent och speciell. Läraren har jobbat som lärare i 40 år och har aldrig tidigare mött ett barn som K, sa hon, med positiva ord alltså. Jag blev så glad.

Barnen satt och ritade och jag fick ett infall att göra ett spel. Hittade på allt eftersom. Kom på att det faktiskt är riktigt kul att göra egna spel, har inte gjort det sedan jag var liten.

A är så söt. När kameran åker fram blir hon modell *s*

Vi har inte firat. Inte mer än att baka en kaka, men det hade mest att göra med att det är (var) söndag. Men barnen klädde ut sig iallafall. K var skelett och A var nyckelpige-kanin. Nyckelpigediademet har ju tyvärr gått sönder.

Igår tittade vi på Ringu.  Trodde den skulle vara jätteläskig, men det var den inte. Inte ens när tjejen kryper genom tv:n. Iofs visste jag redan handlingen eftersom jag sett amerikanska The Ring, men jag har inget minne av att jag tyckte den var läskig den heller.

Hm, hittade mitt gamla inlägg om sistnämnda film. Fast det är å andra sidan få filmer som skrämmer mig. Den värsta har varit Exorcisten som jag såg när jag var typ 16. Det var jag och en kompis, och vi tittade på den flera ggr för att vänja oss. Plus två gånger på bio.
Det är mest tanken som är läskig. När vi kollar skräckisar sitter jag med filtar och händer och tänker att Nu blir det otäckt och kikar fram mellan fingrarna, bara för att när filmen är slut mest tänka Jaha, var det inte mer.

Posten är inte direkt pålitlig här, tyvärr.
Först försvann min bok. Okej att det kanske inte är kontoret här som gjort fel eftersom den skulle kommit från USA. Men jag börjar tro det.

I förrgår insåg jag att jag inte fått min lönespecifikation för den här månaden. Väldigt nervöst, har de glömt betala ut min lön!? Men nu syns den på banksidan iallafall. Så lönen kommer på måndag som den ska.
Men det är första gången jag blir utan specifikationen, och det bara måste vara postens fel.

För några dagar sedan damp det ner 2 brev i vårt inkast. Som inte var till oss. Det var inte ens samma efternamn. På ena var ett namn som inte ens finns i huset, på andra var det samma namn + en co-adress med ett namn som finns här. Så det var ju ganska lätt att räkna ut vart de skulle. Men vad tänkte brevbäraren?
Hm, jag har två brev här som jag inte vet vart de ska. Jag vet, jag stoppar ner dem här, namnen slutar ju åtminstone på samma bokstäver.
Så jag och A fick agera brevbärare och slänga ner dem i rätt inkast.

Någon dag efter det satt ett brev på anslagstavlan, dvs brevbäraren har antingen inte hittat rätt inkast, eller slängt det fel så att någon annan fått det. Men en snabb blick på alla efternamn vid porten visar att personen bor i huset.

Jag blir trött. Det är inte kul att ha brev på villovägar faktiskt. Kan jag få grannarnas post kan ju de få min, och alla kanske inte är så snälla som jag och ger posten till rätt person.

"Årets" första snö. Jag och A var i tvättstugan och hon ville genast gå ut. Tyvärr kunde vi ju inte det eftersom vi hade tvättid, och när vi var klara så var den lilla snön redan borta.
Nu blåser det istället. Fönstret skallrar trots att det är stängt. Imorgon måste jag åka och köpa vinterskor till barnen.

Jag ger mig.
Det får bli plast i år.

Anledning: Det är alldeles för krångligt att köpa julgran när vi måste förlita oss på att andra kan hjälpa oss att frakta hem den, och sedan, när den ska ut igen, smyga ut i natten och slänga den i ett dike eller något, fast man inte får.

Andra fördelar: Slippa barren, slippa alla kryp som finns i (jag ser dem inte, men vet att de är där).

Nackdel: Ingen härlig, julig grandoft. Och plast är inte lika fint som riktig gran. Fast de är inte fullt så fula som jag trott ändå.

Kanske blir det någon av dessa? Båda kostar strax under tusenlappen. Får kolla runt lite, än har vi tid på oss.

Älvan ska givetvis fyllas i. Ska bara läka och spara ihop lite pengar först. Ska också lägga till lite grässtrån bakom stenen och ev en trollslända på sidan av ena rosen, men jag har inte bestämt mig än.

Nygaddad!
Har äntligen byggt ut älvtatueringen. Det blev så fint, fast inte alls som jag tänkt mig från början. Det var svårt att få ihop perspektivet, att få det att se bra ut, så tillslut blev det två stora rosor (jag vet att det är vanligt, men det skiter jag i), några svampar och så himmel, fast utan stjärnor och måne. Fast det är stor skillnad i färg från älvan, så jag ska nog fylla i den lite om ett tag.
Det hela tog 3½ timme och var rejält jobbigt i slutet. Kroppen sa ifrån, jag var helt skakig och det var svårt att få färgen att ta. Bild lägger jag upp imorgon, är helt inplastad nu.

I torsdags var jag på stan med en arbetskompis/kompis. Vi skulle söka lite jobb och så skulle hon ha en present till sin systerdotter som har ungefär samma stil som jag, så hon ville ha råd. Ok, sa jag, shock är ju ett bra ställe, så vi gick dit och tittade lite. Jag var som sagt smakråd och så fastnade vi för en väska, så den köpte hon.

Igår hade vi "tjejkväll" hemma hos henne, fyra stycken från jobbet, och fatta att jag blev chockad när väskan var till mig! Totalt hellurad blev jag. Och glad såklart. De trodde jag fyllde jämt, fast det gör jag ju inte riktigt... ett år kvar. Väskan är superfin verkligen!



Vi hade jättetrevligt också. Åt riktigt god mat och pratade till tolv då det blev dags att åka hem.

På dagen innan hade vi själva besök, mamma och Tiny var här. Blev en massa presentöppning, tårta och fika. Jättekul att ses, fast jag var ju tvungen att åka iväg sen så det blev inte så länge. Men snart är det lov och då ska jag åka "hem" i några dagar.

Väldigt enkel tårta. Snoddaskakebotten som jag skar ut ett hello kitty-huvud ur. Mosad banan emellan, grädde på alltihop och så röd dekorationsfärg + chokladsås att måla med.

Idag gick allt bra!
Jag och K kom till skolan, och inget barn stod i kö. Det första K sa var att han skulle gå och ställa sig vid dörren, och så gjorde han det. Jag ställde mig i närheten och sa åt honom att inte flytta på sig om de andra barnen kom. Nä, sa han, det ska jag inte.
Så han blev först in, precis som han ville.
Och när jag hämtade honom så berättade han lite vad han gjort idag, bl a lekt med en pojke och några flickor i dockvrån, och när de gick till bamba (hemska ord!) hade en flicka T hållit honom i handen. Gulligt! Så det verkar faktiskt som att det går riktigt bra i skolan. Skönt det.

När vi skulle gå till skolan i morse, jag och K, hittade vi bara hans ena sko. Vi letade överallt! Och klockan gick. Vi brukar gå runt 15 min innan skolan börjar, men idag fick vi rusa när det var 8 min kvar, och K fick ha gummistövlar på fötterna. Stackarn, men vad gör man?
Vi kom precis i tid som tur var, alla barn hade redan gått in. Sen när jag kom hem hittade jag skon efter två minuter, i tvättkorgen, enda stället jag inte letat ungefär...