Vi har hittat Pixi!

 

Har varit ute och letat massor, och knappt någon sömn blev det inatt. Under A's kalas satt jag och skrev en massa lappar vi tänkte dela ut till grannarna om hur hon ser ut och hittelön, fast sen hann vi bara ge till två.

Efter kalaset så gick jag och A ner till skogen och tittade, A var så ledsen så hon grät, lilla gumman.

 

P gick också ut och letade en lång stund, och när han var på väg hem gick han och ringde på hos grannarna som bor hörn i hörn med oss.

"Jo vi har sett en liten pälslös katt som såg konstig ut på vår altan inatt."

 

Haha. Pälslös är hon knappast, men många tycker ju siameser ser lite konstiga ut med sina långa nosar och stora öron. Själv är jag numera mer ovan vid vanliga huskatter.

Iallafall. P sa att det nog var Pixi och frågade om han fick leta, och det fick han ju förstås. Så han gick till deras baksida och ropade, och på en gång fick han ett litet hest jam till svar. Efter mycket lockande kom hon ut från under altanen. Lilla gumman. Det känns bra att hon varit på en inglasad altan under natten när det regnade och blåste  som värst.

 

Det är helt underbart att hon kom tillrätta igen! Nästan ett dygn var hon borta, men vi märkte det ju inte förrän på kvällen heller.

 

Nu blir det ännu mer kolla dörren när den öppnas. Men olyckor händer så lätt och katter är snabba när de bara vill. Jag tycker bara det är konstigt att hon lyckades smita utan att vi såg henne, för hon borde ha tvekat en stund på trappan, hon är ju inte van att vara ute.

Nu sover hon i soffan som en liten boll. Usch jag vill inte ens tänka på hur vi mått om hon inte kommit till rätta igen, det hade varit hemskt!

Dom gräver upp vår trädgård. Igen, ja. Förra gången i november pga en vattenläcka, denna gång för nåt de skulle byta. Jag vet inte riktigt och jag bryr mig inte.

Nu har de grävt upp hela gatan så folk inte kan gå där, så de knackade på och frågade om folk kan få gå i vår trädgård eller om de ska hämta en gångbro. Jag sa ok till att gå i trädgården.

Det som var lite jobbigt, eller inte jobbigt men komiskt, var att när jag öppnade dörren så säger han utanför:

"Är mamma eller pappa hemma?"

Haha.

Ärligt.

Jag sa något i stil med "eeeh, jag bor här med min sambo." Han sa "ursäkta" men jag vet inte om jag kanske skulle ta det som en komplimang.

Jag tror jag gör det.

 

Och imorgon ska jag jobba! Och handla till kalaset.

K önskade sig en super mario-tårta, så det fick jag ju försöka göra. Först tänkte jag ta bara grön och röd karamellfärg och färga lite marsipan och använda vit grädde till himlen, men sen köpte P fel karamellfärg, eller ja, grön fanns inte ens. Men mamma räddade mig och gav mig blå, grön, gul och röd så då ändrade jag mina planer lite.

 

Marsipan och jag är inte direkt vänner. Det var slabbigt att färga den och mina händer är fortfarande lite blåa, och kavla ut den... ja, kavla gick bra, men sen fastnade den i pappret och den fastnade på kartongen jag använde för att mäta med så det skulle passa på tårtan och ja... inte förrän jag slutade tänka att det MÅSTE bli perfekt, så gick det bra. Jag är faktiskt bara amatör och gör för hemmabruk.

 

Mario fick fel färg på kläderna sa barnen men annars var K nöjd, det blev som han tänkt sig sa han. Märket uppe i hörnet jämte blomman är inte ett nagelmärke även om det ser ut så. Men såhär blev det tillslut.

 

 

 

A önskar sig en enhörningstårta den dag hon fyller. Jag har redan planerat hur jag ska göra.

Underbar. Underbar.

 

Jag erkänner, ibland har jag fördomar, fast det har väl alla. Synd bara att man kan missa massa bra musik på grund av det. Jag har tex alltid trott att King Diamond är dålig musik, men aaah, de har ju en del hur bra låtar som helst, som den här. Lyssna. På hela.