Trött, trött, trött.

Har funderat på att gå och lägga mig i snart en timme, klockan är inte ens tio och det är fredagkväll.
Längtar till söndag för då ska jag äntligen sova ut lite. Jag är inte gjord för tidiga morgnar tror jag.

Så länge måste jag vänta. Suck. Men jag fick äntligen tummen ur och har fixat en tid iallafall. Fixa älvan. Har en till jag ska göra också, men ska kolla om det inte finns någon studio som har lite kortare väntetid. Om jag kan göra något mellan nu och maj så kommer inte väntan kännas lika lång hoppas jag.

Klockan är 6.20. A, som har kommit in till mig på natten som vanligt, vaknar och sätter sig upp. Tittar på mig.
A: Men mammaaa, ska du sova hela dan!?

Det VRÄKSNÖAR här, men det hade ju börjat bli vår nyss! vad är detta, jag vill inte ha mer vinter.

Barnen ville höra bok ikväll och eftersom ljuset inte riktigt når ner i undersängen så klättrade vi upp i översängen. Och vad fick jag se, konstverk i blyherts på sängbrädorna! K hade målat lite bilar och vägar och skrivit "Snopet va" (fast utan n) och försökte skylla på A, och A hade målat lite klotter på två ställen. Jag skällde lite på dem och sa att man bara får rita på papper och sa till K att man aldrig ska skylla på någon annan när man gjort något dumt.
Men de ville ju bara ha en fiiin säng och de tycker inte trä är så fint.
Vad gör man, vilka busungar. Jag vet inte ens vilken dag de gjorde det här. Tur det var blyherts och inte bläck. Fast jag undrar om vi har något suddigummi.

En av Kimis favoritplatser är mitt knä. Visst är det gulligt och mysigt, men inte varje eftermiddag/kväll när jag sätter mig i soffan. ibland vill jag vara kattfri. Men det spelar ingen roll hur hopknycklad jag försöker sitta så kommer han med sin nos och trycker undan armar och ben och borrar sig fram.
Igår kom han igen och jag lyfte undan honom, och då försökte han vara smart. Först satte han sig bredvid mig och låtsades som ingenting. Så satte han upp ena tassen på mitt ben. Bara en tass. Lite nonchalant. Några minuter gick och så satte han upp andra tassen. Några minuter gick. Sedan trodde han att kusten var klar och smööööög upp i knäet. Som om jag inte märkte det. Nåja, han fick väl vara kvar då...

Andra kampen mellan mig och Kimi är min garderob, ännu en favoritplats. Men hittar jag honom där blir jag inte så glad. Inte för att han bryr sig.

Kärlek är en lek som man blir glad av. Till exempel Kurragömma.

Enligt K och A.

Idag när jag hämtade A frågade de om jag ville byta till den andra avdelningen istället, där de andra större barnen går, både för hennes skull och deras. Och det sa jag såklart ja till, det blir nog mycket bättre, även om det bara går två 4-åringar (A är en av dem), en som jag gissar är 3 och så en som nog är något yngre på hela dagiset. Resten är -09:or. Så då slipper hon springa över hela tiden.

Idag har jag lämnat A själv för första gången på nya dagiset. Hon har skolats in i två dagar med att jag har varit med hela dagarna från 9-14. Jag tror det kommer gå bra idag, även om hon tyckte att det var lite jobbigt när jag gick.

Första intrycket av dagiset var inte så bra. Först så var det en lång promenad från bussen och dit, 40 min tog det. Inte så kul. Sedan har varje avdelning bara ett stort rum var, plus ett till gemensamt. (Jämför med gamla dagis där småbarns hade 4 rum och storbarns 6). Och knappt några leksaker alls. Och dagisgården är bara en stor, asfalterad plan. Men det sämsta var att det nu går 9 barn varav A är 4½ år och övriga 8 är 1½. Hm.

Men det blev bättre. En av personalen åkte också buss och tipsade att man kan åka en station till, och då blir det plötsligt bara 15 min promenad, max. Så det var ju mycket bättre. Man ska inte lita på västtrafik...
De ska också köpa in fler leksaker och även leksaker som passar stora barn. De hade inte fått det först, eftersom de fått höra att det bara skulle börja småttingar där. Gården ska fixas till så fort det blir varmare ute. Rummen går väl inte att göra så mycket åt, men i det gemensamma så kommer de större barnen få leka när de små sover. (Fast ännu en nackdel, de små som inte kan sova eller när de vaknar, så kommer de små också vara i det rummet och då får de stora aldrig leka ifred för bebisarna).
På andra avdelningen går ett syskonpar som A blivit kompis med, flickan är lika gammal och pojken måste vara något år yngre. Och de ska samarbeta mellan avdelningarna så fort inskolningen är klar, så A kommer nog få gå över en del till den andra och ha gemensam samling och även äta tillsammans med de större sen. Så det blir nog bra. Det ska gå ca 14 barn på båda avdelningarna plus öppna en till, och nu är de väl 9-10 på varje, så vi får hålla tummarna att de nya barnen som placeras är i A´s ålder.
Dessutom så gäller ju detta bara i 3 månader, och det är tur, för annars hade jag nog ångrat lite att vi plockade ut henne ur kön. Men det blir nog bra, personalen var bra och jag tror att de gör det bästa av situationen.