Mycket på jobbet och långa dagar. Hinner knappt sakna barnen, och när jag är hemma känns det som att de ligger i sängen och sover. Nyss ringde P på mobilen och jag sprang genom hallen med bara en tanke i huvudet: "Måste hinna svara innan barnen vaknar!"
Sedan när jag tog upp mobilen ur väskan kom jag på att de är ju inte hemma, jag är ju helt själv (förutom tre pälsbollar).

På spårvagnen hem, när jag visste att även P ska vara borta tänkte jag att vad skönt att vara själv lite, nu ska jag passa på att göra någonting som jag inte kan göra när alla är hemma. Fast jag kunde inte komma på något, så det slutade ju bara med att jag sitter här vid datorn ändå. Nu ska jag läsa min bok, fortfarande 1/14 men snart slut.

P ringde igen och "Skynda svara innan barnen vaknar" dök upp i huvudet igen.