Jag trodde inte att jag skulle skriva detta inlägg imorse. Jag trodde att jag skulle få skriva att vi mist vår lilla T. Men nu är hon faktiskt hemma!

Det här har hänt igår och idag:
Igår ringde veterinären igen och sa att T hade 40 graders feber, att det troligen är någon sorts infektion, men hon visste inte. P skulle iallafall åka och hämta henne innan de stänger idag.

I morse ringde P mig på jobbet. Då hade veterinären ringt och sa att T verkar vara mycket sämre! Hon svarde inte på antibiotikan och hon trodde det var någon sorts virus. Och det såg inte bra ut, men hon skulle höra av sig igen.

Just då var vi ganska övertygade om att vi skulle få åka in och avliva vår lilla katt, så att hon slapp lida. Ställde in oss på det värsta. Dessutom började vår katt Knas andas konstigt och verka tät i nosen... vad händer!?

Men klockan ett ringde P mig igen, då hade han äntligen fått tag på veterinären. Och T var ungefär som hon varit när vi åkte in med henne. Hon hade rådgjort med kollegor och tagit blodprov och sa att hon borde klara det här, hon är rejält sjuk, men människor kan ju också bli rejält sjuka. Det behöver inte betyda att hon inte klarar det. Så hon tyckte vi skulle hämta hem Tilda, så vi gjorde det.

Fick med recept på penicillin till både henne och knas, plus en annan medicin pga att T har en massa sår i munnen.
Fick köpa en speciell mat och fick även med en matspruta och två vattensprutor. Har lyckats få i T liiite lite mat med hjälp av sprutan, och Knas också. Vatten dricker de själva, så vätska är inga problem. Däremot är det riktigt farligt för en katt att inte äta då de lätt får leverproblem, men vi får kämpa för att få i dem så mycket som möjligt i matväg i helgen.

T´s baktassar hänger fortfarande inte med, hon liksom släpar sig över golvet, men varför har vi ingen aning om. Diagnosen verkar iallafall vara ett kraftigt fall av kattsnuva. Veterinären är inte säker på det, men en del saker tyder på det. Eventuellt är det våra nya katter som dragit med sig något till oss, som de är vaccinerade/immuna mot, men som våra små huskatter inte utsatts för förut.
 T har haft kattsnuva en gång förut, men inte alls såhär allvarligt. Lilla K är också sjuk nu, men inte alls lika allvarligt som T. Hon verkar mest lite trött och lite tät och man "hör" andningen men inte alls på samma sätt som T.

Angående försäkring. Ja, man kan önska att man hade en försäkring på sin katt. Fast vård inte ens är gratis med försäkring, och speciellt inte om katten är över 6 år.
För en katt som är under 6 år kostar en försäkring ca 1000 kr/år. Både T och K är 12-13 år nu. Vi har haft dem i ca 8 av dessa år.
Det är uppe i 8000 kr per katt. 16000 för båda.

Sedan tillkommer en självrisk på ca 1000 kr när katten blir sjuk. Och efter det en viss procent, kanske runt 10%, på övriga beloppet.

Vårt maxtak (låter hemskt, men så är det) på T´s vård fick bli 3500 kr, men jag tror att hon fått vård för säkert över 4000 (bra veterinär!)

Då hade vi varit uppe i en kostnad på 16 000 + 1400 kr.
Nu betalar vi 3500 kr + specialmat + medicin. Specialmat och medicin ingår inte i försäkring, vad jag vet.
K har varit hos veterinären en gång med en avbiten tand. Kostad: 1600 kr. Typ hela självrisken.
T en gång tidigre, med kattsnuvan, kostad, minns ej men kanske 500 kr för besök hos veterinär? Självrisken, dvs inget ut på försäkringen.

Så man "tjänar" isåfall mest på att lägga undan 100 kr/mån än att betala in till försäkring som man kanske aldrig ens måste utnyttja.
Dessutom, vi tvekar inte att skaffa vård åt våra djur, oförsäkrade eller ej.
Det vi kanske ångrar isåfall är att vi inte vaccinerat mot kattsnuva, men nu är det så. Och vi vet inte ens om det är kattsnuva heller.

Nu ska vi kurera T och K i helgen, de får bo i sovrummet med mysiga täcken, mat och vatten, så får vi hålla alla tummar för att det går bra!