Tilda-fin, sover, myser, tittar på K´s gröt - glupsk som vanligt, och kelar med A under bordet. Söta kisse!
Som P sa: "Det känns tomt i köket nu."
Och det gör det.
En tappad falukorvsbit - äh, det gör inget, den kommer Tilda äta u... nej, Tilda kommer inte äta upp den.
En liten bit tomat - den kan jag ge till Tilda... nej, jag kan inte ge den till Tilda.

Barnen förstår inte så mycket. De pratar lite om henne ibland, oftast när vi pratar om de andra katterna. "Tilda är död!" säger de. "Hon är borta nu" sa K. Fast oftast säger de ingenting, och de är inte ledsna. Fast det är skönt. Hade varit jobbigare då.
De fick klappa henne när vi hittat henne, och när jag lagt henne i bagen för att ta henne till veterinären för kremering fick de klappa henne igen och säga hejdå.