Jag stod i badrummet och hängde lite tvätt, A och K satt i soffan och ritade. Plötsligt kom A gåendes och stannade i hallen med arg uppsyn.
A: Pennan är sönder! Jag vill ha en ny.
Jag: Är pennan sönder?
A: Ja! Den är törd (förstörd)! Den går inte att laga!

En annan:
A: Jag är arg på K. K är dum på mig.
A: Jag är dum på K!

Eller den här. Jag lagade mat, A hjälpte mig att röra i grytan. Skulle gå på toa och då lyfte jag ner henne och tog bort stolen, vill inte ha henne vid spisen om jag inte är närvarande. Sen när jag satt där på toan kom A.
A: Mamma! Du har flyttat på min stol!

Hahaha. Hon ser så söt ut när hon är arg. Söt och go och arg i hela kroppen, samtidigt som man ser att hon inte är arg-arg utan mer det-är-kul-att-vara-arg-arg.