Jag gjorde fel. Jag vet det. Jag stod i hallen när jag såg den skitstora spindeln komma springande mot mig. Efter kom A.
"Pindel! Pindel!" Efter kom K. Han trampade nästan på den och spindeln ändrade vinkel.
Nåja, när jag fick syn på den skrek jag.
När K kom rusande och precis lyckats undvika att trampa på den och den vek åt sidan men började gå mot oss igen, tog jag K´s hand och drog bort honom. I min värld ville jag skydda mitt barn från spindeln. Jag är rädd, alltså är den farlig?
Jag vet jag vet jag vet att man ska akta sig för att överföra sina fobier på sina barn. Jag kan inte hjälpa det.

Men K fick inga men, två sekunder senare sprang han genom hallen igen och lyckades precis undvika att trampa på den en andra gång. Själv slängde jag den tjocka spårvagnstidtabellen jag lyckligtvis höll i handen vid tillfället. Och lyckligtvis träffade jag spindeln som blev mos.
K tog boken och sprang, jag hämtade dammsugaren och sög upp liket och A gick och letade efter spindeln. Jag frågade henne vart den var, och då lyfte hon upp dammsugarröret och kikade in.

Fast till mitt försvar sa jag till barnen att spindlar är snälla och att den bor i dammsugaren där den har massa barn och äter god mat. Hahaha.