.snart dags

Nu är det snart dagisdag. En del av mig vill bara ringa och säga upp båda platserna och bli hemmamamma på heltid. En annan del vill ut och tjäna lite pengar...
Är alla såhär när det är dags för dagis? Var jag sån här när K skulle börja? Fast då var det ju lite skillnad, då var jag gravid med A och visste att funkar det inte så tar jag bara hem honom. Nu ska de gå där. Punkt. Snyft!
Egentligen är det nog inte dagis jag känner motvilja för. Det är nog allt runtomkring, barnen blir så stora, och den dag jag får jobb kommer jag vara lååångt från barnen varje dag. Eller ja, långt... 20 min med spårvagnen som minst skulle jag tro. Säkert mer. Och jag är ju van att vara bara 5 minuter ifrån.
Sen har jag säkert lite ångest över den här jobbsökargrejen... både för att söka och för att jag är skitskraj för att inte hitta något jobb. Då kommer jag känna mig totalt misslyckad. Jag vill ha ett jobb.

Borde gå och lägga mig nu. Imorgon kom alldeles för snabbt!

Kommentarer

skriv något:

Namn:
Kom ihåg mig.

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

skriv här:

Trackback
RSS 2.0