.nästan ångest

Just nu känns det lite jobbigt faktiskt. Nästan ångestfyllt. Det är en enda dag kvar på det liv jag levt de senaste fem åren. Helt plötsligt har min yngsta också blivit stor. Om bara en dag kommer allt vara annorlunda.

Jag säger inte att det måste bli till det sämre, på sätt och vis ska det väl bli skönt också. Att få börja komma hemifrån lite, att få sakna. (Eller förhoppningvis börja komma hemifrån, jag måste ju hitta ett jobb först.) Men ändå. Tiden med barnen! Jag vill inte, jag vill, jag vill inte, jag vill, jag är kluven. Jag vill att tiden spolas tillbaka lite, för jag förstår inte vart den tog vägen, nyss hade vi en hel sommar, nu har vi en dag.

Tiden går så fort att jag knappt hänger med längre.

Kommentarer

skriv något:

Namn:
Kom ihåg mig.

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

skriv här:

Trackback
RSS 2.0