Igår när vi var ute i lekparken fick K en kompis. Han var så söt, först kollade han in killen lite på avstånd, och sedan sa han till mig att han ville gå dit och leka. Jag sa att det fick han förstås, och snart kom de igång rejält. De klättrade och klängde och K hämtade sina två spadar och lånade ut den ena. Sedan satt de vid en djup vattenpöl och öste vatten till hinkarna.
Som vanligt var vi nära att inte komma hem, och på väg hem ville K gå åt ena hållet men hur det nu blev så blev det åt andra hållet, och då var det givetvis gallskrik om fel väg och när vi kommit hem ville han tydligen gå tillbaka igen för att gå rätt väg. Suck. Det är inte lätt nuförtiden. Fick K bestämma skulle vi aldrig komma hem alls.
P var ute med oss på kvällen och halkade i en grässlänt med A i famnen. A gapskrattade. Ungar ser inte farorna.