Kommer till dagis. 3-åringen är nyvaken och lite trött. Klär på, han vill åka vagn, helt ok. Får sitta på fotstödet som vanligt.
Går ut genom grinden och går 3 meter, och där börjar det.
Skriiiik, grååååååt, grinden ska vara öööööppppeeeeeen!
Men snälla gubben, grinden måste ju vara stängd!
Föröker trösta så gott det går, det vill säga inte alls, så bara att fortsätta. Här delar sig vägen, långa vägen hem eller korta vägen hem? Vilken väg man än väljer så kommer det bli fel...
Fortsätter rakt fram och korta vägen.
Skriiiiiik, gråååååt, vi ska gå den andra vägen, den aaaaandra väääägen skriiiiiik!
Nej nu blev det denna vägen, vi ska inte gå tillbaka. Vill du leka i rutchkanan här?
Skriiiiiik, gråååååt, jag vill gå till daaaaagis, jag vill leka i daaaagis rutchkana!
Vi kan inte gå till dagis nu, älskling. Vill du leka ute eller vill du gå hem?
Skriiiiik, gråååååt, inte gå hem!
Okej, vill du gå till den andra lekparken, till lyftkranen?
Jaaa!
Oh tack snälla, snälla, ungen är glad!!
Går till lyftkranen men tio meter bort...
Skriiiiiik, gråååååt, jag vill gå till lyyyftkraaaanen!
Detta är ju lyftkranen!
Skriiiiiiik, gråååååååt!
Nä vet du vad, K, om du skriker såhär mer så går vi hem!
Knölar mig uppför backen med två ungar på vagnen= tungt, massa Skriiiiik, gråååååt hela vägen.
Skriiiik, grååååt, vi ska inte gå hem vi ska gå åt andra hållet, åt andra hååååålleeeeet! Vi ska gå till båten, till bååååteeeen, skriiiiik, grååååt!
Sätter mig på huk.
Ja, vi kan gå till båten, men då måste du sluta skrika såhär. Skriker du mer så går vi hem!
Jag ska inte skrika mer.
Tack tack, ungen är glad igen, nu skyndar vi oss till båten och leker! Kommer dit, lyfter ner två barn, och nu ska allt vara roligt och glatt och leka och...
Skriiiiiik, grååååt, bäääääär mig!
Ja men A vill gunga nu, så du får stå här.
Lite skrik, lite gråt.
A gungar.
Skriiiik, grååååt, jag vill sitta i vagnen! Jag vill sitta fast i vaaagnen!
Nu har jag tröttnat. Bestämmer mig för att gå hem. Sätter K i vagnen.
Skriiiik, jag vill ha kedjan på maaaaagen!
Ok, spänner fast K och tar A i handen och börjar gå hem. K är lugn ungefär tio meter...
Skriiiiik, gråååååt, inte gå heeeeem!
Jo, nu SKA vi gå hem, vi kan INTE vara ute när du skriker såhär.
Skriiiiik, grååååååt, skriiiiik, grååååååt, skriiiiik, grååååååt
Mamma, ile go!
Nej, A släng den där äckliga klubban som låg på marken och var helt sandig och som du nyss smakade på, kom här, jag får nog bära dig...
Skriiiik, grååååååt
Uppför jobbiga backen igen Skriiiiiiik, grååååååt, inte gå hem jag vill gå till båten, till båten! Inte gå heeeeem!
Men vi VAR vid båten och du ville inte leka där så nu går vi hem vi kan inte vara ute när du skriker såhär!
Nu har jag skrikit färdigt, nu kan vi gå till båten.
Åh älskade lilla barn, ibland är du bara så underbar mitt i skriken, men vi kan inte gå tillbaka, det blir bara värre...
Nej, gubben, det är försent nu, jag sa att om du skriker så går vi hem! Så nu SKA vi gå hem.
Skriiiiiik, gråååååååt!
Skriiiiiik, gråååååt!
Yes, äntligen, här är huset, här är dörren, snälla grannen trycker på knappen, in i trapphuset, pratar några ord med grannen som kikar ut genom sin dörr.
Kom nu K.
Spaghettibarn som skriiiker och gör allt för att jag INTE ska kunna lyfta ur vagnen. Ok, först upp med A till lägenheten, stänger bara innedörren och låter ytterdörren vara öppen och så ner och ta tag i ungen och lyfta ändå och uppför trappan och in i friden hemma...tror man.
Skriiiiiik, grååååååt i hallen i en halvtimme innan jag äntligen äntligen lyckas avbryta det med att muta honom med att spela på datorn...