Ikväll blir det nog ett prison break-avsnitt eller två. Kan ju inte sitta vid laptopen varenda kväll hela veckan, så som tur är ligger avsnitten på P´s dator, så får jag lite variation.

Bio får bli nästa vecka, det borde ju funka att köpa biljetterna senast den 4e, men inte behöva gå då, utan köpa dem till några dagar framåt, för nästa söndag kunde P´s mamma komma. Kunde iofs ha frågat min mor, men vi ska hem dit snart på förhoppningsvis en vecka så vi gjorde inte det. Då blir det rosenlund och kanske pulkaåkning om det är snö, och hälsa på hos min mormor och morfar och farmor och farfar.

Andra planer nästa vecka: Ringa min chef och tigga jobb (om det finns, håll tummarna) och annars söka en massa andra jobb. J a g  v i l l  j o b b a ! Eller snarare: jag vill ha pengar.

Tilda-fin, sover, myser, tittar på K´s gröt - glupsk som vanligt, och kelar med A under bordet. Söta kisse!
Som P sa: "Det känns tomt i köket nu."
Och det gör det.
En tappad falukorvsbit - äh, det gör inget, den kommer Tilda äta u... nej, Tilda kommer inte äta upp den.
En liten bit tomat - den kan jag ge till Tilda... nej, jag kan inte ge den till Tilda.

Barnen förstår inte så mycket. De pratar lite om henne ibland, oftast när vi pratar om de andra katterna. "Tilda är död!" säger de. "Hon är borta nu" sa K. Fast oftast säger de ingenting, och de är inte ledsna. Fast det är skönt. Hade varit jobbigare då.
De fick klappa henne när vi hittat henne, och när jag lagt henne i bagen för att ta henne till veterinären för kremering fick de klappa henne igen och säga hejdå.

Jaha, nu när jag satt och surfade runt lite fick jag veta att våra två orientaler inte bara är kompiskatter- de är föräldrar tillsammans! Så gulligt!

Ibland blir jag sugen på att designa om bloggen helt. Orka?
Ibland blir jag sugen på att helt byta bloggnamn. Orka komma på något nytt? Det är ju svårt!
Mitt vanligaste internetnamn börjar jag tröttna på. Och vill inte använda här.
Mitt förra bloggnamn var en klurig gåta som ingen skulle kunna lista ut ens om de försökte.
Detta bloggnamn är lätt att räkna ut var det kommer ifrån, iallafall om man vet vad mina barn heter.
Men om jag skulle byta namn måste jag byta adress och starta en helt ny blogg... njaeee...
Men designen? Designen?
Skulle vilja ha photoshop... tror P har fixat, men inte i den här datorn. Och inte det minsta installerat.

Min duktiga 4-åring skrev alldeles själv!
Nåja, jag sa givetvis vilken bokstav som kom sen hela tiden, och ett par stycken ritade jag på ett annat papper för att visa hur de såg ut, men ändå. Det var hans idé vad han skulle skriva, och idén fick han givetvis från Cirkuskiosken på bolibompa.

Jag vet inte om vi kommer kunna få tag i någon barnvakt. Hoppas. Bara 5 dagar kvar nu, om vi ska kunna använda biljetterna. Det är inte återköp och inte byta in mot kontanter, men jag funderar på om man kanske kan få byta in dem mot samma biljett (företagsbiljett), så man får lite längre giltighetstid? Antagligen inte. Vi har ju ändå haft dem över ett år, men det är klart att allt ska göras i sista sekunden. Det är så typiskt oss!
Inte heller verkar det gå något bra som jag och K kan gå och se heller.
Bioprogrammen görs ju dessutom bara en vecka i förväg eller nåt, annars hade vi kanske kunnat köpa biljetter för några veckor framåt eller nåt.

Nu bestämde jag vad vi ska se på bio. Ja, P kollade givetvis trailern och godkände. Det blir Changeling, och jag tror det blir på lördag. Om vi nu lyckas fixa barnvakt, men P ska kolla med sin pappa. Det är ju sista chansen nu, tror biljetterna går ut den 4 februari. Vi har haft dem över ett år. Så ofta går vi på bio.
De förra vi hade var också nära att gå ut, så jag fick ju ta K med mig på sista dagen och se på Spöket Laban. Tillochmed hon i kassan regerade på att vi var ute i sista minuten.

Barnen får vara hemma imorgon med. K har inte haft feber idag, men han har varit tröttare än vanligt, och knappt ätit någonting. Lite jordgubbskräm, en smörgås, en liten bit banan, lite fil, lite falukorv och en klunk välling på hela dagen. Om han knappt ens orkar med hemma, så kommer han inte orka dagis heller.
Sedan återstår bara fredag denna vecka, och på måndag är dagis stängt. Får se om det känns lika bra att ha dem hemma hela veckan. har/får ju ändå inget jobb nu, suck.

Det verkar som att det kommer gå bra för Knas iallafall. Idag har hon varit hos veterinären och fått dropp hela dagen, och cortison. Jag hämtade henne runt halv sex på kvällen. När vi kom hem gick hon direkt till matskålen och försökte knapra i sig lite torrfoder! För första gången på flera dagar. Just nu ligger hon och sover i mitt knä och verkar bli sig själv mer och mer. Jag vill inte ta något för givet, men just nu ser det ljust ut.
Men hon var aldrig så dålig som Tilda.
När Tilda knappt kunde gå, hoppade Knas ner i badkaret.
När Tilda inte gick på lådan på hela helgen, gick Knas dit självmant.
När Tilda andades dåligt, andades Knas bättre.
När Tilda knappt ville ha vatten, drack Knas halva skålar på en gång.
Jag tror att Tilda drabbats av något annat också. Någonting var det som fick henne att bli så dålig som hon blev. Om det var samma sjukdom, så måste det ha varit något hos henne som gjorde allting värre...

När jag hämtade Knas frågade jag vad som händer med Tilda. Hon ska kremeras tillsammans med andra djur, och sedan begravs de. Hon slipper vara ensam iallafall. Hade jag kunnat välja hade jag velat att hon skulle få ligga bredvid Gandalf i mammas trädgård, men nu är det vinter och marken är stenhård. Hade det varit sommar så kanske vi hittat någon lösning att få dit henne, men just nu var det enda vi kunde göra var att lämna henne hos veterinären och låta de ta hand om henne.
Det andra alternativet var alldeles för hemskt...

Sov så gott lilla Tildagos.

Hittade henne imorse. Visste det. Kände det på mig. Lilla gumman, jag hoppas vi gjorde allt vi kunde, tänk om vi kunnat göra mer? Din andning var så ansträngd, du kunde inte stödja alls på bakbenen i slutet. Idag skulle du fått åka in och få dropp - istället blir det Knas som är där nu. Kanske var det bra att du fick somna in hemma, i trygg miljö. Istället för på spårvagnen, eller hos veterinären. Jag tror du har det bra där du är nu, äter god mat och gurka, sover på gräs och varma filtar. Jag tänkte skicka med ditt lilla gosedjur med dig, men sedan behöll vi det hemma. Ett litet minne. Sov gott, Tilda.

K sa så roliga saker igår, men nu tror jag att jag glömt det mesta. Båda barnen vaknade samtidigt som jag och P skulle ge katterna deras medicin, och eftersom jag skulle gå och lägga mig så fort vi var klara sövde vi inte om dem, utan de fick sitta i sängen och "se på" när jag och P gav katterna medicinen i köket.
K var övertygad om att han var "lite sjuk" med ont i halsen. Så han och A hade en konversation om det.

K: A, jag är lite sjuk.
A: Ja, stackars dig!
K: Jaa, jag har ont i halsen.
A: Jaaaaaa

Sedan när jag la mig var K på babbelhumör.

K: ...när jag var liten, liten som en mus...
Jag: Fast när du var liten som en mus var du i min mage.
K: Ja, jag var liten som en mus och kröp in genom naveln och sen växte och växte och växte och växte och växte jag tills jag blev lagom stor...

Eller idag (forkortad version mot verkligheten):
K: Jag vill vara stor som du, jag vill vara 27 och stor som du, jag vill inte vara barn.
Jag: Men det är ju roligt att vara barn, då får man ju leka och ha roligt. Vem ska annars bygga lego och tågbana och leka med dina bilar?
K: A får låna dom!
Jag: Men vem ska vara min lille kille?
K: Pappa är ju din kille.
Jag: Ja, men han är ju stor, jag vill ju ha en liten kille som jag kan ha i knät och bära till pottan på natten. Om du är så stor kan du ju inte sitta i mitt knä.
K: Okeeej då, jag får väl vara 4 år då.


Nyss fick jag hämta en liten kille som ropade på mamma. Han kändes varm och jag tempade, den gick upp till 39,0. Så det blir hemma imorgon och säkert på onsdag också.

Imorgon ska vi till veterinären med T och lägga in henne med dropp, om hon inte mår bättre. Men jag tvivlar. På att hon kommer må bättre imorgon, alltså. Penicillinet hjälper inte mot sjukdomen, utan hjälper mot att de inte ska drabbas av något annat nu samtidigt.

Har iallafall fått tag i en superbra veterinär, som kommer låta kostnaden för droppet ingå i den behandling hon redan fått!

Alla andra veterinärer: Vi skiter i katten om ni inte har råd. Ni får absolut inte ta på räkning. Kommer ni in och har pengar till undersökning men inget annat och djuret mår så dåligt att det bör avlivas får ni inte göra det utan pengar. Åk hem igen med ert sjuka djur och låt det lida.
Denna veterinären: Katten ska få vård ändå! Kom hit, vi löser det med betalning, dela upp det som ni vill, den här behandlingen kan ingå, låna en kattbur hem.

I veckan måste det bli bio. Vi har biobiljetter i en låda som går ut i början på februari, och det vore tråkigt att inte utnyttja dem. Men vad ska vi se?

Bara en vanlig söndag. Ingenting har hänt. De sjuka katterna är fortfarande sjuka utan förbättring. De har fått mediciner och druckit vatten.
Barnen har lekt och tvättat håret och kollat på film.
Jag har städat och tvättat och slumrat i soffan och lekt med barnen och läst i min bok och surfat en del.
Nu äter jag chips med dipp och choklad och dricker passionsdricka. Sånt som jag absolut inte ska göra. Blä. Jag tycker inte om godis. För jag tycker alldeles för mycket om det. Men jag har lite planer.

1. Inte säga att jag ska sluta med godis. För sluta med= varje dag blir "sista dagen med godis".
2. Köpa lim och fototejp och färg till skrivaren så jag kan börja scrappa igen! För då vill man inte sitta med flötiga (fy vad fult ord i skrift!) fingrar.
3. Spara varje summa godis skulle ha kostat om jag köpt det på ett av e-sparkontona, och ha dem endast till nöjen, köpa filmer/scrapsaker/annat för.
4. Fixa goda mackor och sånt på kvällarna istället.

Ska börja imorgon, fast säger jag så bryter jag nästan mot punkt 1, så jag ska aldrig börja med planen, utan bara halka in i den utan att jag förhoppningsvis märker det. Det är så dumt, dumt, dumt att sitta här med chips när månaden ser ut som den gör pga veterinärskostnader och medicinkostnader ganska mycket icke-jobb.

Det går inte så bra, trots att vi håller fast dem i handdukar, och håller hårt. De tar fram de krafter de har för att protestera. Penicillinet hamnar lätt utanför men jag tror de får i sig det mesta. Hoppas. T fick knappt i sig någon mat, hon blev nästan hysterisk, om nu en katt kan bli hysterisk.
K fick i sig en del mat, men sedan spydde hon upp den. Vad gör man?

L och K (den friska) ligger bredvid mig, K med huvudet upp i mitt knä och tassarna om halsen på L. Tog kort, fast nu har hon vänt sig om, men såhär såg det ut för två minuter sedan:

Vet ingenting om hur det kommer gå. T´s bakben är som förut, och hon ligger bara och sover på täcket, dricker vatten. Hon har fått mediciner och vi har försökt tvångsmata henne med spruta, men hon kämpar emot och blir alldeles vild, så gott hon nu kan. Hon bet sönder penicillinsprutan, hoppas den kommer funka ändå. Har satt henne på lådan, men hon bara lägger sig ner.
K (ej sonen- katten) verkar iallafall må bättre än T, det märks inte så mycket på henne att hon är sjuk förutom att hon inte äter. Och det är ju livsfarligt för en katt! Hon går iallafall normalt, går på lådan och dricker vatten.
Imorgon får vi lägga ner ännu mer kraft på att få i dem mat, men det är svårt med katter. Vi håller dem i en handduk så att de inte rivs och så att det är lättare att hålla fast dem, men det är ändå ett svårt jobb.
De två andra kissemissarna får inte vara i sovrummet, vilket de vill. Men veterinären rådde oss att hålla dem åtskilda för säkerhets skull.

P bar T till lådan, och hon kissade. Så bra!
Nu ska han räkna maten också. Jag satte in 2 skålar med 10 torrfoderbitar i varje, för att lätt kunna se om någon av dem har ätit något. Nu ska han ge dem av specialmaten med hjälp av sprutan, hoppas de får i sig lite.

Uppdatering 5 min senare:
T dricker vatten och andas bättre, fast fortfarande täppt i nosen. Dricker massor av vatten, det måste ju vara positivt?

Uppdatering 10 min senare:
K åt 2-3 mm mat från sprutan, T åt kanske lite mindre. Det var under protest (T) men hon andades genom nosen och lyckades få till ett ynkligt jam.

Idag hittade jag en tia och två enkronor på golvet i ett rum, och en burk sprite i ett annat.
Tian slukades av biljettautomaten på spårvagnen på vägen hem, och spriten ska jag dricka nu.

Sprite´n. Tro inte att jag sitter och super en fredagkväll.

Hm, förra inlägget kallade jag för "tråkinlägg" fast det var bara första biten som handlade om städning som var tråkig. Biten om ungarna och snö var iallafall rolig att skriva. Och minnas.

Ikväll ska jag vara uppe sent, för det är inte dagisdag och inte jobbdag imorgon vilket innebär ingen mobilväckning! Jag hoppas barnen vill sova till minst 8.
Sedan får det nog bli lite stortstädning och tvättning imorgon, tvättberget har vuxit en del (två tvättkorgar fulla), det var nog minst 3 dagar sedan vi dammsög, och det ligger leksaker lite härochvar. Bokhyllan är dammig, fast det är det jämt, förutom 2 minuter efter att jag dammat den.
Svarta möbler ser visst alltid dammiga ut.
Fast det blir mycket bättre när jag tar lite såpa i vattnet.

I morse snöade det massor, men när jag kom hem hade det redan töat bort. Typiskt. Iofs hade jag ändå inte hunnit åka pulka med barnen. Den lilla snö som var kvar roade dem iallafall. De hittade varsin pinne som de sprang omkring och ritade med i den lilla snö som låg kvar på vissa ställen, som den lilla vägen upp mot lekplatsen (3-4 meter) här utanför. Hela tiden sa de:
"Det är kul! Det är kul! Det är kul med snö. Åh, vad roligt! Snö är min favoritdag! Kul! Kuuuul! Mamma, det är jätteroligt!"
Och så skrattade de.

Jag trodde inte att jag skulle skriva detta inlägg imorse. Jag trodde att jag skulle få skriva att vi mist vår lilla T. Men nu är hon faktiskt hemma!

Det här har hänt igår och idag:
Igår ringde veterinären igen och sa att T hade 40 graders feber, att det troligen är någon sorts infektion, men hon visste inte. P skulle iallafall åka och hämta henne innan de stänger idag.

I morse ringde P mig på jobbet. Då hade veterinären ringt och sa att T verkar vara mycket sämre! Hon svarde inte på antibiotikan och hon trodde det var någon sorts virus. Och det såg inte bra ut, men hon skulle höra av sig igen.

Just då var vi ganska övertygade om att vi skulle få åka in och avliva vår lilla katt, så att hon slapp lida. Ställde in oss på det värsta. Dessutom började vår katt Knas andas konstigt och verka tät i nosen... vad händer!?

Men klockan ett ringde P mig igen, då hade han äntligen fått tag på veterinären. Och T var ungefär som hon varit när vi åkte in med henne. Hon hade rådgjort med kollegor och tagit blodprov och sa att hon borde klara det här, hon är rejält sjuk, men människor kan ju också bli rejält sjuka. Det behöver inte betyda att hon inte klarar det. Så hon tyckte vi skulle hämta hem Tilda, så vi gjorde det.

Fick med recept på penicillin till både henne och knas, plus en annan medicin pga att T har en massa sår i munnen.
Fick köpa en speciell mat och fick även med en matspruta och två vattensprutor. Har lyckats få i T liiite lite mat med hjälp av sprutan, och Knas också. Vatten dricker de själva, så vätska är inga problem. Däremot är det riktigt farligt för en katt att inte äta då de lätt får leverproblem, men vi får kämpa för att få i dem så mycket som möjligt i matväg i helgen.

T´s baktassar hänger fortfarande inte med, hon liksom släpar sig över golvet, men varför har vi ingen aning om. Diagnosen verkar iallafall vara ett kraftigt fall av kattsnuva. Veterinären är inte säker på det, men en del saker tyder på det. Eventuellt är det våra nya katter som dragit med sig något till oss, som de är vaccinerade/immuna mot, men som våra små huskatter inte utsatts för förut.
 T har haft kattsnuva en gång förut, men inte alls såhär allvarligt. Lilla K är också sjuk nu, men inte alls lika allvarligt som T. Hon verkar mest lite trött och lite tät och man "hör" andningen men inte alls på samma sätt som T.

Angående försäkring. Ja, man kan önska att man hade en försäkring på sin katt. Fast vård inte ens är gratis med försäkring, och speciellt inte om katten är över 6 år.
För en katt som är under 6 år kostar en försäkring ca 1000 kr/år. Både T och K är 12-13 år nu. Vi har haft dem i ca 8 av dessa år.
Det är uppe i 8000 kr per katt. 16000 för båda.

Sedan tillkommer en självrisk på ca 1000 kr när katten blir sjuk. Och efter det en viss procent, kanske runt 10%, på övriga beloppet.

Vårt maxtak (låter hemskt, men så är det) på T´s vård fick bli 3500 kr, men jag tror att hon fått vård för säkert över 4000 (bra veterinär!)

Då hade vi varit uppe i en kostnad på 16 000 + 1400 kr.
Nu betalar vi 3500 kr + specialmat + medicin. Specialmat och medicin ingår inte i försäkring, vad jag vet.
K har varit hos veterinären en gång med en avbiten tand. Kostad: 1600 kr. Typ hela självrisken.
T en gång tidigre, med kattsnuvan, kostad, minns ej men kanske 500 kr för besök hos veterinär? Självrisken, dvs inget ut på försäkringen.

Så man "tjänar" isåfall mest på att lägga undan 100 kr/mån än att betala in till försäkring som man kanske aldrig ens måste utnyttja.
Dessutom, vi tvekar inte att skaffa vård åt våra djur, oförsäkrade eller ej.
Det vi kanske ångrar isåfall är att vi inte vaccinerat mot kattsnuva, men nu är det så. Och vi vet inte ens om det är kattsnuva heller.

Nu ska vi kurera T och K i helgen, de får bo i sovrummet med mysiga täcken, mat och vatten, så får vi hålla alla tummar för att det går bra!

Idag har vi varit hos veterinären med Tilda-kissen.
Egentligen skulle vi ju åkt redan igår, men vi fick byta veterinär eftersom det första stället vägrar låta en ta det på räkning. Vilket skulle betyda att vi för tillfället har råd med en undersökning på 500 kronor, men sedan då? Ja, då hade det bara varit att åka hem med henne obehandlad.
Ringde nästa ställe - kontant.
Tredje stället - Vi löser det!
Toppen!

Lämnade barnen på dagis, duschade, slängde i mig en smörgås - då ringer det från jobbet! Faaaan jag som vill jobba! Men Tilda får gå först. Skulle ringa igen när jag visste lite mer om T, ifall jag skulle kunna komma senare. Fick iallafall ett A imorgon, så det är ju ändå något.

Åker in med T i en bag, hittade inte kattburen. Veterinären tittade på henne. Det har inte med såret på benet att göra iallafall. Det trodde vi ju först, men det är något annat.
Tildas ögon och nos hade/har även börjat rinna mycket imorse, hon andas ansträngt och bakbenen är vingliga - vilket tydligen är vanligt när katten är sjuk.
Hon kände på magen som kändes lite svullen, så det blev röntgen. Vi var nästan säkra på att det skulle bli avlivning på grund av något allvarligt njurfel eller liknande, usch, det var jobbigt. Började nästan gråta därinne.

Sen kom de och sa att röntgen skulle ta ca 2 timmar, eftersom de behövde byta vätska.
Val: Åka hem och komma tillbaka imorgon (T skulle såklart stanna kvar) eller stanna.
Valde att stanna ifall det nu skulle vara något allvarligt. Så jag och P åkte och satte oss på Burger King ett tag. Efter någon timme ringde veterinären, och det är något med matsäcken, en gasklocka eller vad det hette. Kan vara något som sitter och stoppar upp, så T skulle få medicin som ska se hur det rinner genom magen ochförhoppningsvis löser upp om något sitter där.
T får stanna kvar över natten, jag och P åkte hem och jag hämtade ungarna från dagis igen.

Det är så typiskt, det är redan två tuffa månader vi har framför oss, och vi har egentligen inte råd med det här. Kommer kosta oss ca 3000 kr. Men Tilda är värd det. Skulle inte kunna förlåta mig själv om vi inte gjorde vad vi kunde. Iofs får summan inte gå för högt, men en hög summa skulle också innebära något riktigt allvarligt, och då är det kanske bättre att låta djuet få gå, slippa lida.

Hon ska få en antibiotikaspruta för förkylningen också. Så nu hoppas vi att hon blir frisk! Men det ser så ut. Veterinären ska ringa sen igen idag, tror jag, och ge lite mer rapport om hur Tilda mår.

K ville ha ner en sak från en hylla och jag frågade om han inte nådde om han tog en stol.
K: Nej, för jag är lagom stor!

Inte liten - lagom!
Såklart!

Veronica Mars- film?

Veronica Mars ska kanske bli film! Jag hade hellre hoppats på en 4e säsong, men det här är ju bättre än ingenting. Hoppas det blir av!

Vad gäller utseendet får mina små alltid höra att de är söta/underbara/vackra. Nu är det ju inte bara utseendet jag menar, utan även insidan, men nu ska det handla om utseendet och då är det de tre orden.
Det är bra när A har spänne i håret så hon inte får luggen i ögonen hela tiden, och jag sätter i ett fint litet hårspänne. Sedan vill hon titta sig i spegeln.

A: Ja ä snygg!

Snygg? Lilla gumman, du är 2 år. Du är söt. Underbar. Vacker.
Snygg är du alldeles säkert när du är 14.

Imorse fick hon sitt röda spänne med nyckelpigan, för att matcha den röda tröjan och de röda byxorna. Sprang för att visa pappa:

A: Titta, ja ä snygg!

Fast sen ville hon byta, hon vill inte ha det med nyckelpigan. Blev ett rosa istället, det fanns bara det. Alla hårspännen bara försvinner. Jag vet att ett ligger i tv:n men vart de övriga 6-7 stycken jag vet att hon ska ha har jag ingen aning om vart de befinner sig. Ska se om jag hittar ett gäng billiga någonstans, då ska jag köpa massor och lägga både hemma och på dagis.

vad händer? Vi har fyra katter, och när vi tog emot våra små oriental-kissemissar trodde vi att vi kanske inom en snar framtid kommer mista vår lilla Knas. Hon har ju cancer som sprider sig. Men nu vet jag inte längre...
Det började med att det kom lite konstiga fläckar på golvet som jag inte fattade vad det var eller kom ifrån, förrän det plötsligt var rödbruna tassavtryck på köksbordet. Då fattade vi att en av katterna blöder någonstans ifrån, och det måste vara Tilda.
Undersökte henne och hittade ett sår på ena tassen. Det såg inte så farligt ut, och efter blodspåren på bordet kom det inte mer, så vi hade lite koll på det.
Och idag, helt plötsligt haltar hon jättemycket, vill knappt äta mat, ligger och vilar och ser nästan lite apatisk ut i ansiktet. Lilla gumsan. Har kelat en massa med henne, hon låg bredvid mig i soffan tätt intill och jag hade båda orientalerna i knät, hon brydde sig inte ens. Inte ens när Kimi satt alldeles intill och la svansen över hennes rygg.
Har såklart ringt veterinären och ska dit imorgon, hoppas det inte är något allvarligt!

Fick också svar på vår åsikt att en operation på Knas är onödig - cancern kommer tillbaka. Det är inte lätt att fatta ett beslut att inte göra något utan bara låta livet ha sin gång, men för Knas skull är det egentligen ett lätt val.
Få leva hemma i lugn och ro, tills vi märker att hon inte mår bra och låta henne somna in
eller
Åka med en rädd kisse till veterinären, söva ned henne, operera henne, som säkert är smärtsamt, bara för att sedan se cancern komma tillbaka och göra, ja vad? Upprepa allting?
Men det känns bra när en veterinär har samma åsikt som en själv... få bekräftelse på att rätt beslut är fattat.

Jag måste gå och lägga mig!
Så tänker jag varje kväll, men ändå tar det lång tid innan jag kan slita mig från datorn och faktiskt göra det. Klockan är halv ett och om jag räknar med att jag ska avsluta allt jag håller på med på internet, kissa, borsta tänderna, byta om och sedan krypa ner i sängen och somna så kommer jag inte somna förrän efter halv två säkert. Och så ska jag upp kl 6.50 och är trött på att jag alltid är så trött.

För kanske en halvtimme sedan hördes ljudet av en gnisslande dörr och stapplade små fötter, det var K som kom upp och ville sova i soffan. Han har gjort det en hel del på sista tiden. Sover oroligt, och jag vill inte tillbringa hela kvällen i sängen för att få honom att somna om och inte vakna hela tiden - får han sova i soffan med huvudet i mitt knä sover han bättre. Skit samma var de sover - bara de sover gott!

Om 5 minuter lämnar jag datorn/soffan. Godnatt.

Idag medan jag stod med maten satt barnen vid bordet. K tog en gaffel och slängde iväg som hamnade på A´s hand, och hon blev givetvis jätteledsen. Tog upp henne och tröstade i ett annat rum, då K kom glatt sjungande på en sång.
Egentligen tycker jag det blir lite fel att kräva fram ett förlåt, för vad är ett förlåt värt om det bara sker på beställning? Men nu är det så att K inte gör det, säger förlåt självmant alltså, och jag försöker lära honom hur man agerar om man gjort något fel. Så jag vänder mig till honom.

Jag: K, har du något att säga till A?
K: Förlåt. Fast det var gaffeln som gjorde ont så det var gaffelns fel!
Jag: Men du, en gaffel kan inte flyga sin väg av sig självt.
K: Nä, jag hjälpte gaffeln att flyga.

Vad gör man?
Håller god min och försöker att inte skratta så han ser.

Det går superbra med de nya kissarna! Alla katter är inte direkt vänner än, men inga slagsmål har skett, utan om något händer så är det lite fräs.
Både Lava och Kimi är gosiga små knäkatter, just nu ligger de bredvid mig här i soffan. Lava är lite avis av sig, klappar man Kimi kommer hon och tränger sig fram, och lägger sig Kimi i knät kommer hon också. Sötnosar!
Hon har ett väldigt gulligt jam också, som inte hörs. Om man går in i ett rum och hör som en viskning bakom sig, då vet man att det är Lava som sitter där och försöker fånga ens uppmärksamhet.
Dagarna tillbringar de i barnens rum, i sängen, i fåtöljerna eller i garderoben. Kvällarna kommer de gärna ut i soffan.

A sätter sig på huk utomhus: Mamma, jag har kjaschat, jag kan inte gå, jag har gått sönder!

A: Hellegud, mamma. Hellegud!

K: Pappa, mamma har så stora tuttar! (ja, allt är ju relativt *s*)

K: Jag är inte liten, jag är lagom!

K: Mamma, pappa säger så dumma saker, han säger Jävlar! (hoppsan)

Barnen blev överlyckliga idag när det äntligen var dagisdag.
A pratade om sin fröken O, och även om det inte var hon som mötte på morgonen så var hon lika glad ändå.
När vi lämnat henne skulle jag och K gå ut genom dörren och runt huset (man kan gå över gården, men A vill alltid vinka i fönstret) mötte vi K´s kompis A, vars pappa sa: Där är ju din favoritkompis!
Och jag blev så glad, för det är så bra för K att han både har och är en bästa vän!

Sedan gick jag hem och hade tråkigt vid datorn, kollade på amv och längtar efter jobb (måste ringa chefen imorgon, fast ringer hon inte mig så är det ju inte så stor möjlighet att det finns jobb nu), ett fast jobb, på iallafall 75%. Inte mer helst.

Halv ett hämtade jag barnen och vi var ute och lekte. K behövde gå hem och kissa, så vi skyndade oss hem, och sedan gick vi ut igen. Gick till "slottlekparken" och K var kungen som jobbade i slottet, och jag var drottning och A fick vara prinsessa, enligt K.
Och A klättrade uppför "stegen" som är en ramp med pinnar (hm svårt att förklara) och klättrade halvägs uppför nätet och lärde sig gå i nättunneln (halv) alldeles själv och gick över hur-man-nu-förklarar-det, massa steg som hänger i luften, fast de sitter fast och så är det stora hål emellan? Ähh.. hon gick iallafall på dem med stora steg och lite hjälp från mig.

Och när vi kommit hem bakade K en äppelpaj. K mätte och hällde och blandade och skar äpplen och var jätteduktig. A hjälpte till hon med. Fast när vi skulle äta den var nog vaniljsåsen godast.



Såhär såg det ut när vi bakade!
K häller mjöl
A häller socker
K blandar
K skär äpple (roligaste bilden är när A smakar på äpplet på bänken, såg inte det när jag knäppte kortet, utan först nu, när jag la in bilderna i datorn. Började skratta!)
A försöker skala
A skär äpple
A häller ut degen
K gör vailjsås
Färdig paj, mums!

Blev inte dagis idag ändå. A vaknade vid innan 4 och somnade inte om. När min klocka ringde tio i 7 hade hon precis somnat om. Jag har ju ändå inte jobb idag, så då fick de stanna hemma när hon sovit så dåligt. De har ju haft mer än 3 veckors ledigt, och jag vill inte att hon ska vara jättetrött på första dagen på vårterminen.

Idag ska vi åka till arbetsförmedlingen, jag har inte visat upp mig där sedan inskrivningen, har bara ringt en gång, och jag vill helst inte bli utskriven och få glapp. Så jag ska visa lite papper hade jag tänkt, kanske ta någon tidning med platsannonser. Jag känner att jag verkligen skulle vilja ha något mer fast, men det känns omöjligt. Vill verkligen börja plugga, så i vår ska jag se till att skriva högskoleprovet!

Sedan blir det öb och köpa ett katträd till kissemissarna. Det går superbra mellan katterna. Ja, de väser åt varann och alla håller sig i olika rum (K i sovrummet/badrummet, T i köket/vardagsrummet och de nya i barnens rum) men inga slagsmål. De nya kissarna har även börjat kissa på lådan. Det tog lite mer än ett dygn och vi var såklart oroliga, men ägaren sa att det är normalt. Äter gör de och kelar gör de, fast idag har de mest legat i en av garderoberna som vi fick göra iordning. De bara öppnade dörren och la sig på handdukarna, så istället för att bråka med dem flyttade jag på handdukarna och la dit en filt istället.

Den senaste veckan, eller kanske tillochmed två veckorna, har barnen somnat runt 21 och vaknat runt 9. Skönt för mig, men inte så bra imorgon då de ska tillbaka till dagis igen. Så imorse väckte vi dem vid 7.30 och de somnade faktiskt vid 20 ikväll. Bra, då är de inte alltför trötta strax innan 7 imorgon.

Ska ringa min chef imorgon och kolla om det inte finns jobb till mig snart. Hoppas!

Lava och Kimi är hemma!
Lava sprang ut ur buren och undersökte lägenheten, medan Kimi var lite mer reserverad. Det har varit lite fräs och väs, men inga slagsmål. Ägarna säger att orientaler inte slåss, men vi får väl se. Just nu kommer Lava och spinner och går över mitt knä, Kimi ligger bredvid mig och tvättar sig. Nu la de sig bredvid varann i en liten hög. Sötnosar!
Och nu tvättar Kimi Lava, underbara är de!
Tog lite bilder, de blev inte så bra, så jag ska ta bättre någon dag, men såhär ser de ut:

Lava:

Kimi:


Vackra, eller hur!

Om 3 timmar är P hemma med katterna. Jag fick lyssna i telefonen hur de jamade, och de lät väldigt gulligt.

Puss, honan, som vi bestämt oss för att kalla Lava istället, är tydligen jättekelig och vill gärna busa lite med de andra katterna.
Kimi, hanen, får behålla sitt namn. Han är tydligen en väldigt lugn kisse som inte bryr sig så mycket, men enligt ägarna så är han också kelig.

Ska bli spännande och roligt att få träffa dem, och se hur de funkar med pälsbollarna som redan finns här. Hoppas de kommer trivas här. De ska provbo en månad innan ägarskapet går över till oss, men jag tror nog att det ska fungera.

Igår morse satt jag och barnen i soffan och tittade lite på bolibompa när jag hörde ljud som av en snöskyffel som skrapar mot asfalt.
Snö? tänkte jag och kollade. Japp! Inte mycket, men tillräckligt för att vi skulle klä på oss och gå ut med pulkan.
Barnen åkte två gånger var, först K och A tillsammans, sedan K själv och sedan jag tillsammans med A. De ville inte mer.
Sedan gjorde vi snöbollar och byggde en liten snögubbe under ett träd.
En timme var vi ute, och på väg hem både märktes och hördes det att det redan börjat töa. Några timmar senare var snön nästan helt borta. Nu finns inte ett spår av den.

Min söta dotter A "kan hälv" vad gäller det mesta. Särskilt påklädning. Man får inte hjälpa henne förrän "kan inte hälv" kommer efter att hon försökt.

Hon har ett helt underbart språk, K också givetvis, men A har verkligen kommit igång. Hon har ju pratat bra redan vid de första orden, nästan, men nu får hon ihop så roliga saker. Punkter där jag inte riktigt minns.

A: ...mina kompisar.
Jag: Är E din kompis?
A: E är inte min kompis, hon bara puttar mig. Jag kan inte prata med E.
Jag: Är A din kompis?
A: A är inte min kompis.
Jag: Är E (en annan E) din kompis?
A: E är inte min kompis.
Jag: Är K din kompis?
A: Nej, K är min storebror!

A: ... ... ... ... bangabuu (typ)
A: Mamma, vad sa jag, jag sa bangabuu!
A: Skrattar
Jag: Skrattar
A: Mamma, nu skrattar allihop!

A: Jag är ledsen, jag gråter! Jag måste tröstas!

Vi ska tydligen bli fyrkattsmatte/husse/lillhusse/lillmatte här.

Orientaler. P har varit galen i rasen sedan han träffade grannens katter, och nu i dagarna hittade han en liten kattunge hos en uppfödare som han blev intresserad av. Fast det blir inget med det eftersom en kattunge kostar 6000 kr.

Men uppfödaren hade kastrater som hon av lite olika anledningar måste bli av med. Platsbrist, plus att de inte går att avla på längre. Men hon har väntat på att någon ska höra av sig, och nu ringde ju P. Och vi får dem gratis! En hane och en hona.
Jag är ju lite kluven inför tanken med 4 katter, men P är yr av lycka, ungefär. Jag är ju glad, för jag vill ju också ha dem, och fatta att få gratis katter som varit värda 12000 tillsammans! Inte nu när de är kastrerade, men ändå. Utställningskatter.

Katterna är 2 år båda två, och söööta, fast honan har mustasch *s*

Och tyvärr kommer vi inte vara 4kattsmatte/husse/lillhuse/lillmatte särskilt länge är jag rädd. Vår lilla Knas-katt har ju cancer, juvertumörer. De blir bara fler och igår sprack en. Vi har faktiskt funderat på att riktigt skämma bort henne och sedan kanske få låta henne somna in, innan hon börjar lida av dem. Hon kräks mer. Vår lilla, lilla Knas-katt... kommer sakna henne såååå den dag det sker. Men än så länge lever hon, och mår bra och jag hoppas hon kommer göra det ett bra tag till...

Kom gärna med tips på fina kattnamn, missekissarna heter Puss och Kimi, och jag vill nog byta namnen, om vi får. Men det tror jag. Ska ev hämta dem på lördag, fast ägarbytet sker först efter några månader så att vi  och nuvarande ägare vet att de verkligen trivs hos oss.

Halsen har äntligen gått över.

Finns inte så mycket att skriva just nu. Nyår var mysigt, vi åt tortillas och jag bakade en rulltårta som jag la grädde ovanpå och så skrev jag 2009 med frysta hallon. Den blev god. Fast inte så snygg.
Sen kollade jag och P på film, Domino med Keira Knigthley, och den tog slut strax innan 12-slaget. Då skålade vi och pussades lite och kollade på fyrverkeriet i fönstret. Jag hämtade K så han fick titta lite och sen gick jag faktiskt och la mig. För jag skulle ju upp innan 6 och åka och jobba.

Jobbet gick bra och var faktiskt kul, vi hade lite problem med några småsaker, men allt fixade sig. Folket kom i en jämn ström, så det fanns hela tiden lite att göra, men det var inte stressigt eftersom inte alla kom på en gång. När vi skulle städa hade nästan alla skyltar på dörren, eller så låg de och sov, så vi behövde bara städa 2 rum.