Idag kom det. Bakslaget. Eller egentligen redan igår, men jag vet inte om det kan räknas som det. För vi blev sena, jag blev stressig, det regnade och jag hann inte sätta på barnen regnkläder, utan K fick ta paraply och A fick sitta i vagnen under regnsskyddet, och så hade jag massa grejer med plus att jag försökte hålla paraply över mig och mina skor och strumpor blev jätteblöta och K trillade av vagnen när han satt på fotstödet och blev ledsen och smutsig och då skulle A gå istället och vred sig som en mask och jag fick ta ner henne och sätta K i vagnen istället och försöka bära A, vilket hon vägrade och då blev vi ännu mer sena och sen gick vi till A´s avdelning först för jag tänkte att det skulle gå snabbare och tjong in med henne och neeej vi glömde hennes hund hemma, hinner inte, hejdå A och hon var ledsen och sen snabbt till K´s avdelning och lämna honom och fröken fick byta byxor på honom och hejdå K, rusa till spårvagnen och hinna med tre minuters marginal. Phu.
Så jag tänkte att hon kanske blev ledsen för att det var stress och annorlunda och så.
Men idag tog vi det lugnt! Lämnade K först som vanligt, gick till A´s avdelning. Hon ville bli buren in, och idag hade hon hunden med sig. När skor och jacka var av ville hon bli upplyft och att jag skulle följa med in. Jag sa att jag ska säga hejdå och gå nu. "A åsså fölla me..." sa A. Jag sa att det inte går och hennes underläpp darrade lite. Hon ville sitta i soffan och jag skulle sitta med och läsa en bok, men hennes fröken skulle göra det istället och jag sa hejdå. Hon blev så ledsen. Lilla gumman.
Fast jag tar det ganska lugnt. När det var K, gick jag hem och storgrät. Inte med A. Jag kanske har blivit van?

Nu ska jag sitta här en stund till, sen ska jag försöka få tag på en och ändra intervju-tiden imorgon eftersom jag ska jobba då, och sedan ska jag skriva några ansökningar till jobb jag hittat och vill ha, sen borde jag sätta på en tvätt och städa undan lite innan det är dags att hämta barnen. Så ser min dag ut.

Första dagen på jobbet! Jag tyckte faktiskt det gick bra. Kom ganska snabbt in i det, nu är det bara att träna upp snabbheten också. Kände mig ganska långsam, men tiden gick otroligt fort! Fast det var mycket raster på kort tid, jag jobbade 9-15 och hann med raster på 1 timme och 1 kvart.
Ska jobba samma tid på fredag också. Och trots att det var första jobbdagen på nästan 5 år (shit!) så måste jag erkänna att det är ganska skönt att vara ledig imorgon. Få mjukstarta lite. Sen hoppas jag på mycket jobb.
Hon sa att september tydligen är en bra månad, att det kan bli 2 dagar i veckan och det kan bli 4 dagar i veckan. fast tyvärr kan det ju bli så att det inte blir något alls, men det hoppas jag inte. Det är SÅ skönt att få tag i något så snabbt. Det trodde jag inte att jag skulle göra.
Tänk att typ 10 min telefonsamtal till ca 8 olika ställen (10 min sammanlagt alltså!) kan ge det här resultatet. Och då fick jag inte ens tag i alla!
I nästa vecka ska jag gå till ett annat hotell och lämna mitt CV, för de verkade också behöva folk. Hoppas jag!

En jag skulle träffa för intervju ringde mig och tipsade om ett av deras andra hotell. Ringde dit direkt och gissa vad! Jag har fått jobb!
Det blir timvick och jag ska börja jobba imorgon! Här var det snabba ryck! Hoppas jag lyckas göra ett gott intryck så att det blir många tider.

Om en halvtimme ska jag hämta barnen. De har fått nya dagistider, istället för 9-14 ska de gå 7.30-12.30, så de får frukost oakcå <--- haha kolla min fina stavning på också. Vet inte hur jag lyckades så det får stå kvar.
Det var A´s avdelning som ville ha det så och de kollade upp om det var ok med K´s också och det var det. Tiderna duger fint för mig, det är inte så noga hur de går. Det ska bli skönt att slippa lite av stressen med frukost på morgonen och sedan när jag hämtat dem blir det ju mer tid tillsammans. På morgonen är jag alltid så trött och det är saker som ska göras och fixas. A behöver dessutom inte sov där heller då, tydligen ville hon mest ligga och prata och inte sova. Hon sover ju inte varje dag när vi är hemma heller.

Nu har jag fått ihop 3 skicka cv och två intervjuer. Inte så dåligt va?

Ringde samtalet och det gick bra men usch ändå.
Sen skulle jag ringa lite mer och ringde fel och efter det funkade inte telefonen.
Men nu kollade jag och yes, den funkar igen, men jag vågar inte ringa samma nummer igen för jag är så säker på att jag slog rätt, haha. Får testa det imorgon, om inget annat leder någonstans. Wish me luck!

Nej. Efter att ha funderat en hel helg och känt mig fruktansvärt kluven och fått lite råd från både P och mamma har jag bestämt mig. I don´t take it. Jobbet alltså. På grund av det här:
*Dåliga villkor. Visst är lönen bra, det skulle varit den bästa jag haft. Men de skriver bara månadskontrakt. Uppfyller man inte sin kvot åker man ut. Uppfyller man inte sin kvot får man dåligt samvete för att de måste betala ut ens lön, vilket tar pengar från folk som behöver dem och som man egentligen skulle tjänat ihop och mer därtill.
*Genomsnittet är 4 personer. Jag googlade och hittade det i en intervju. Alltså 4 personer. På 5 timmar. Tänk att springa runt på stan i 5 timmar, hur många hinner man försöka prata med på 1 minut? 4 personer är inte ens kvoten. Kvoten är 5 personer. Och de måste ge minst 70 kr i månaden.
*Stor omsättning på folk. Det betyder att ingen vill ha det. De som går långt eller jobbar länge med det är sådana som brinner för det. Och det gör inte jag. Visst bryr jag mig om mänskliga rättigheter, men inte så att jag vill vrida in och ut på mig själv för att få andra att bry sig.
*Hur fånigt skulle det inte kännas att jag själv inte betalar in en månadssumma till stället jag skulle jobba för, när jag själv försöker få andra att göra det?
*Jobbet skulle ändå bara vara till oktober.
*Jag vill inte ha det. Jag ångrar att jag sökte det.
Imorgon ska jag ringa och säga att jag fått förhinder. Sedan ska jag lägga ner min själ på att hitta ett jobb jag faktiskt vill ha. Det måste inte vara roligt, det måste inte ha hög lön, det får gärna vara tungt och slitet, men det får inte kännas så fel som det här. Som mamma sa: det låter inte ens som ett jobb.
Kommer jag ångra mig? Troligen inte. Däremot kommer jag säkert ha dåligt samvete hur länge som helst om jag inte hittar något annat snabbt. Men å andra sidan är det ingen som lider av det, eftersom vi isåfall lever på P´s lön.
Gör jag rätt eller fel?

Vad är det här, har ett användarnamn och ett lösenord på amv:s sida men ändå kommer jag inte in på handlingsplan? Va? Ska det vara olika eller vad är problemet?
Och så upptäckte jag att jag inte har någon e-leg på denna datorn, finns kanske på den andra annars får jag fixa en ny.
Och när jag äntligen samlat lite mod, så är det upptaget...
Och imorgon gäller det andra...

Imorse var A ledsen. K hade tagit hennes hund.
"Mamma, vovve! I Novas (K´s) hand. Mamma ooom, ooom (kom, kom), fort, fort!"

P rapporterar A´s kvällsprat när han nattar henne:
Är pappa näll?
Är mamma näll?
Är Nova näll?
Är A näll?
Är pappa glad?
Är pappa jätteledsen?


Och K sa en så rolig sak häromdagen, som jag alldeles glömt. Synd. Men lite annat då:
"Du är inte min bästa kompis" (Till A när de satt i soffan)
"Jag slog mig i huvudet så (satt på pottan och la huvudet mot väggen), och då sprack det och då kunde man stoppa ner saker i magen." (vilken fantasi va!)

Och helt plötsligt nu fick jag en Äh-klart-som-fan-att-jag-fixar-det-här-attityd! Hoppas den håller i sig. Och hoppas jag inte fick den bara för att jag ska slippa ringa runt som jag hade tänkt.

Dagen idag:
Upp klockan kvart i sex. Alldeles för tidigt. Ställde klockan på halv åtta och la mig i K´s säng och stängde dörren till deras rum, så låg jag där och slumrade lite medan de lekte. Funkar bra.
Runt åtta blev det frukost och sedan tandborstning, hårborstning, kläder, skor, jackor,  gå.
K gick lugnt in, A rusade in utan att knappt ha tid att ta av jacka och skor. Hon brydde sig inte ens när jag sa hejdå, skulle bara åka rutchkana.

Nu sitter jag här. Om en stund ska jag kolla lite på amv. Sen ska jag försöka samla lite mod och ringa några ställen.
Jag vet inte om det är så smart att skriva om det ev jobbet här, men å andra sidan är det bara jättefå som hittat till min blogg, för den är ju inte särskilt kul och så vill jag ha det också, och det går inte att söka upp den på google på att veta mitt namn (tror jag, kanske borde testa). Nix, det går inte, man får bara upp andra som heter som jag. Och sen känner jag lite - bryr jag mig?
Nej, jag tror inte jag bryr mig speciellt om det här jobbet, mer än att jag är så kluven. Ibland känner jag mig skitcool, det här fixar jag, det är luuuugnt. Ibland vill jag bara krypa ner under täcket. Fast jag tror inte jag borde oro mig så väldigt. Jag kommer nog inte fixa provdagarna ändå, och då får jag det ändå inte. Bara lite pengar. Haha. fast då kan jag inte använda erfarenheten i CV:t. Så det bästa vore att 1, jag hittar något annat fort som fasen, eller 2, jag går dit och fixar det i 1 månad så jag kan använda det sen. Men det kommer säkert bli 3, jag går dit, försöker fixa det men de eller jag säger Nej, tyvärr, inte min grej. Imorgon gäller det. Fast då är det inget springa på stan, utan utbildning, så jag borde väl gå in på deras hemsida och "plugga" lite så jag inte sitter där som ett fån.

Imorgon, när jag lämnat barnen, ska jag ringa lite. Jag måste iallafall försöka det, innan jag försöker det andra. Jag har funderat hela helgen och jag har ju inte mycket till val, eller hur.
Svårt ibland.

Fick det!
Eller iallafall prova det. Så får vi se sen hur det går.

Jag trodde det skulle komma ett bakslag idag.
Igår var A s ledsen när jag åkte iväg på eftermiddagen, antagligen för att jag först lämnat och hämtat på dagis, och sedan plötsligt lämnade henne igen fast hemma.
I morsw började det med ett litet tandborstbråk, hon ska själv tycker hon, men det tycker inte jag. Ok när jag är färdig då... så det blev många tårar och lite hålla fast och det blev nog inte särskilt rent heller.
Sedan ville hon inte klä på sig tröjan och sen skulle hon inte ha jacka heller. Men hon var tvungen och sedan skrek hon tills vi såg en katt på väg till dagis.
Lämnade K först och sedan var det dags för A. Hon sprang in och klättrade upp på rutchkanan från sidan och åkte på mage ner och sen uppför trappan och ner på rumpan. Jag sa hejdå och hon var glad. Skönt! Hon är verkligen en liten dagis-tjej, precis som vi trodde.
K verkar trivas jättebra han också, det var ju lite upponer hela förra året men nu går han dit och är glad.

Det kändes bra idag. Det gick nog bra idag. Skit också! För jag är inte alls säker på att jag vill ha jobbet.
Okej, jag vet att jag inte är i en position där jag kan välja och vraka bland jobben, men det här är ett speciellt jobb. Vad ska jag göra?
Imorgon innan kl 18 vet jag hur det blir, eller iallafall om jag får  provdagar, och går provdagarna åt helvete så behöver jag ju inte fundera mer, fast å andra sidan, om de går bra så kanske jag kommer tycka jobbet är okej ändå?
Fast det ÄR tufft. Och svårt. Och... pinsamt kanske tillochmed.
Det bästa vore kanske att jag inte får det så jag slipper fundera så mycket, samtidigt som jag vill ha ett jobb, fast jag hade ju hoppats mer på något av alla de andra jag sökt. Fast de har ju inte ens hört av sig. Vad gör man?
Försökte ringa till mamma om råd men det var bara upptaget där hela tiden.

Nåja, får jag det får jag väl ge det en chans iallafall, och de tar nog inte illa upp om jag skulle upptäcka att det inte funkar för mig, för det är tydligen ganska vanligt. Och jag får ju lön för provdagarna ändå...

Okej, nu har jag suttit en timme och förberett mig och det känns mycket bättre. Jag hoppas det gör det sedan när det är dags också. Jag tror ovissheten är värst, på vilket sätt de kommer lägga upp det, på hur många vi kommer att vara och sådär. Jag tror jag ska fokusera på att svara bra men inte tänka så mycket på hur det går. Gör jag mitt bästa och det inte räcker till finns det ju inget att göra, eller hur. Synd bara att vi inte har färg till skrivaren så jag kunde skriva ut lite papper på det jag skrivit upp nu, men jag hoppas jag kommer ihåg det i huvudet. Sedan kanske det inte alls är som jag planerat det, så jag ska inte haka upp mig för mycket på det heller. Och jag hoppas jag inte kommer staka mig en massa och darra på rösten som det kan bli när man blir nervös. Får väl köra lite avslappning eller något, och vara där i jättegod tid så jag kan ta en promenad eller något och lugna mig om det behövs.

Jag skriver mer ikväll, och om någon hinner läsa detta innan det är dags för mig att ge mig av, håll tummarna för mig i eftermiddag, okej?

Åh jag är så nervös. Redan. Fan.
Igår kände jag inget alls, men idag! Fy. Och det är flera timmar kvar.

Vill ha det över nu och jag känner att jag skiter i hur det går, bara jag inte gör bort mig. Men är jag så nervös då som jag är nu kommer det nog inte bli så lyckat. Skit också.

Haha lite kul. För ett tag sedan slängde vi ett skrivbord på ett sätt man egentligen inte ska. Vi noterade att det försvann på ett sätt som inte var sopbilen. Någon hade alltså tagit det. Nu har de slängt det på ett sätt man egentligen inte ska. Det står därute. Ska jag ta tillbaka det?
Haha nä knappast. Det är alldeles skevt. Men lite kul att det dök upp igen, bara sådär.

Det går bra med A. Igår var hon på dagis mellan 9- 12.15. Idag ska hon gå full tid (9-14) och sova där för första gången. Så hon fick ta med sig sin vovve. Den satt bredvid henne i vagnen. Hoppas hon inte blir ledsen idag bara, hon var lite längig och ville att jag skulle följa med in och titta i böckerna. Men fröken tog hand om henne och jag sa hejdå och gick.

Jag har varit duktig. Igår sökte jag 1 jobb och idag har jag skrivit 2 ansökningar. Tyvärr finns det ju inte så mycket på amv, så jag ska kolla upp lite alternativ. Telefonboken/eniro är väl ett alternativ i såfall, men svårt att veta vad man ska söka. I nästa vecka, när A är helt färdiginskolad, får jag väl ta en sväng på stan och se...
Problemet blir ju också de 12 dagar i september när P är på europaturné, då jag varken kan jobba kväll eller helg. Men jag vill verkligen ha ett jobb, känns helt sjukt att bara lämna barnen på dagis och gå hem. Jag vill ju ha dem hemma om jag ska vara här!!! Ångrar att vi valt 5 dagar i veckan, men förhoppningsvis hittar jag ett jobb snart och då kommer det kännas bra igen.

I lördags var det så härligt! Jag tog barnen och åkte till slottsskogen. Vi hade med oss plättar och kalkonmackor. Tog spårvagnen strax efter kl 14 och kom väl fram 40 min senare eller något. Föst satte vi oss i gräset och åt mat. Försökte äta mat. Det kom FULLT med getingar och barnen blev hysteriska. K hade två i ansiktet och en ville sätta sig på A´s smörgås. De flög in i kylväskan och surrade runt oss. Fick gå därifrån, det gick inte att sitta kvar. Är det extra mycket getingar i år eller?

Sedan gck vi till den stora lekparken. Inte så lätt att vara ensam där upptäckte jag. Inte med två barn som  vill gå åt varsitt håll. Tillslut fick jag dem att leka på samma ställe och det gick bra ända tills A började förfölja fåglar. Hon gick efter en och skrattade som bara den.
Efter en timmes lek gick vi och köpte glass. Sedan tog vi en promenad och tittade på sälarna - succé - och pingvinerna och lite andra fåglar. Halv sex åkte vi hem. Var där i nästan 3 timmar, det var soligt, varmt och helt underbart! Årets sista sommardag?

¨Lämnade först K, inga problem. Lämnade sedan A. Idag är första dagen jag har lämnat henne och gått. I fredags satt jag 20 min i deras personalrum, men idag ska jag inte hämta förrän halv tolv. Om de inte ringer tidigare då. Vilket jag inte hoppas. Inte för det, men ringer de inte så har ju allt gått bra..
Och det gick superbra! är vi kom in i vagnsrummet ville hon att jag skulle bära henne, så det gjorde jag. I kapprummet ställde jag ner henne och tog av henne ytterkläderna och fixade till hårspännet. "Pinpenne, pinpenne" sa hon och visade fröknarna.
De sa åt henne att säga hejdå till mamma. "hejdå" sa A och sprang in. Sedan kom jag på att jag måste ge de nya telefonnumrena, och då satt A i köket och ritade. Glad. Jag sa hejdå igen och gick. Jag hoppas hon inte är ledsen, men det verkar som att det kommer funka idag. Får väl se sen när jag hämtar henne.

Nu är det väl meningen att jag ska ägna två timmar åt att söka jobb... ska kolla in amv lite senare. Kan lika gärna skicka ansökningar ikväll, och sätta igång på allvar när jag kan lämna A lite längre stunder.

Det går ganska bra faktiskt. Idag blev A lite ledsen av någon anledning redan när vi lämnat K, så hon var klängig när vi kom till hennes avdelning. Men sedan satte hon sig och ritade och läste Molly Mus med en av fröknarna, och då sa jag hejdå och gick till personalrummet. 20 minuter var jag borta, och när jag kom tillbaka hade det gått kanon, hon hade bara frågat efter mig en enda gång. Fast när hon såg mig blev hon lycklig och utbrast "hitta mamma!" och sedan var hon med mig hela tiden. På samlingen skulle hon inte sitta på ormen utan i mitt knä, men hon sjöng och klappade i händerna. Sedan fick de frukt och hon ville knappt vänta på sin tur utan for ner från min famn och rusade till brickan och tog äppelbitar. De skulle ta en i taget men hon fick tag i flera, och när hon var på sin sista bit tryckte hon in hela i munnen för att snabbt få hämta fler. Sedan råkade hon ta en fruktbit som inte var äpple, och den la hon i min hand.

Sedan skulle de gå ut och då struntade hon i mig totalt. Grävde i sanden och "cyklade" på trehjuling. Till skillnad från K. Han såg nog mig från fönstret, för helt plötsligt kom han ut, han hade tagit på skor och jacka alldeles själv. Satt i min famn och gosade hela tiden, ville inte leka alls. Trodde nästan att jag skulle få ta med honom hem också, men det gick bra. Jag väntade tills A´s avdelning skulle gå in, då sa jag till K att nu ska A gå till X och du ska ju gå till Y. Det accepterade han och sa "hejdå" och då passade jag på att gå hem.
På måndag ska jag testa lämna A lite längre, kanske 2 timmar, och hämta henne strax innan de ska äta vid halv tolv. Så K "slipper" se mig på dagisgården. Jag hoppas det kommer gå bra, men A verkar trivas bra. Hon pratar glatt med alla fröknar och charmar alla. En på en annan avdelning sa till A´s fröknar att hon ville låna in henne till dem. Och jag blir så stolt så stolt!

K är så underbar han med. När jag och A kom för att hämta honom stod han i hallen, öppnade dörren och sa: "Välkommen till K!"

Dammsugarn alltså. Nu suger den igen - inte alltså. Vi hittade felet. K hade tydligen slitit loss en gummiring som satt runt locket, eller snarare där man stänger locket. jag tyclte väl det varit ovaligt lätt att öppna det, inte för att det brukar vara motstånd, men det brukar inte sitta så löst. P hade iallafall lagt upp den där ringen i hyllan, och när vi letade stopp kom han på det och hämtade den och satte tillbaka den.
Skönt att ha en fungerande dammsugare!

Inskolningen med A funkar bra än så länge. Idag gick hon ifrån mig en stund och satte sig och ritade. På samlingen fick hon sitta i en barnstol för att hon inte ville sitta still förra gången, fast jag vet inte riktigt vad jag tycker om det... kan iofs förstå att de inte kan ha barn som springer runt huller om buller när de har sångsamling, springer ett barn vill alla springa. Men hon lär sig väl att sitta stilla hon med. Hon sjöng iallafall högt när det var dags för "Lille katt!" Söt hon var! Och när de frågade efter önskesånger sa hon "Akta snuge" (Lilla snigel) fast de hörde henne tyvärr inte. Imorgon ska jag lämna henne ensam för första gången. Hoppas det går bra!

Efter middagen skulle vi iväg en stund. P behövde komma till apoteket och jag skulle lämna tillbaka biblaböckerna, sista dagen idag, och låna lite nytt till barnen. Vi hade tänkt åka så fort vi var färdiga, men P fastnade vid datorn. Tillslut kom vi iallafall iväg, och när vi klivit av spårvagnen går P och A åt ett håll och jag och K åt det andra. När vi går nerför trapporna ser jag polisavspärrningar, en polisbil och en tjej med en filmkamera. Gick bakom den för jag vill absolut inte bli filmad, och såg att hon var från Tv4. Avspärrningarna var runt svensk kassaservice, och en helikopter snurrade i luften.

När vi kom hem kollade jag i tidningen direkt, och jodå, det hade varit ett rån. Larmet hade kommit in strax innan 17 och vi var nog där kanske en halvtimme efter. Tänk om P inte fastnat vid datorn och vi varit där samtidigt... inte så kul.
Läs mer här.


Jag fick iallafall tag i lite böcker till barnen.
Gummi-Lisa hittar hem - boken jag tänkt köpa till dem! Fast den var inte så rolig sm jag trodde, men lite söt iallafall.
Harry och dinosaurierna på museum - Harry och hans hink med dinosuarier som gått på Bolibompa. Boken var värdelös.
Cirkus i stan - Rim och vik upp-sidor, tråkig för mig, säkert rolig för barnen
Ludde och Gnutta i sagolandet - Ludde funkar alltid.
Näpp sa Alfons Åberg - Helt okej som alla (de flesta?) Alfons.
Nöff nöff, Benny -  Jag gillar Benny! Söt bok!
Lisen kan inte sova - Bra godnattsaga.
Sus och Dus på utflykt - Tja... inget speciellt, men helt okej.

Klockan är redan halv elva. Kvällarna går alldeles för snabbt. Nu ska jag göra mig en kopp te och ta en bit chokladkaka som jag bakade innan idag.
Imorgon är det dags för inskolningsdag nummer två. Får se om det går lika bra som idag. K får nog gå heldag. Sen ska jag in till stan med ungarna och hämta min nya legitimation, som jag borde skaffat för längesen. Sen ska vi köpa varsitt regnställ, varsina gummistövlar och varsina gympadojor till barnen. Och en märkpenna. Jag fattar inte vad det är med våra märkpennor, alla slutar fungera fast de inte är slut.

Och sen undrar jag vad som är fel på vår dammsugare. Den suger! Inte alltså. Eller ja lite, men sämre än vad den ska. Jag har kollat hela röret, inget stopp, jag har testat med och utan filter, påsen är knappt halvfull och jag har även testat med ny påse. Vad är fel??

Jag skickade in en ansiktsbild till en sida där de jämför ens ansikten med kändisar. Det blev ett litet gäng mellan 75-78%. Några var fula men jag tycker ingen var riktigt lik mig. Men det var lite roligt att Johnny Depp dök upp som 76% lik. Hahaha! Jag vet inte om jag kan se några likheter direkt (sen så ska man ju helst skicka upp ett gäng bilder och se vilka som återkommer, men ähhh...)

Va? Bildbevis? Okej... fast jag haaatar bilden på mig själv. Ögonen ser konstiga ut. Man fick bara ha med 8 kändisar på mitt valda collage så jag tog såklart bort de två fulaste. Fast ärligt talat... nej, jag är inte lik någon av dem. (Men åååh, jag och Johnny Depp!!!)








Haha, gjorde en till (men den visar jag INTE här, blir så ful på kort...) denna gång var jag lik (skriver de jag vet vilka de är):

Sara Michelle Gellar 80%
Jennifer Garner 78%
Cate Blanchett 70%
Christina Ricci 70%

Jag har nog lite tråkigt ikväll för jag gjorde en till...





Och sedan konstaterar jag att... NEJ, jag är nog bara lik mig själv. Haha. Men något ska man väl ha att göra när man har lite tråkigt.


((Vågar jag posta detta nu??))

Idag känns allt bra igen. Allt gick kanon idag. K hade inte ens tid att säga hejdå utan rusade in med sin kompis R.
A var först väldigt blyg och gömde sig i våra famnar, först i min, sen P´s, sen min, sen P´s... Då frågade de om hon ville prova rutchkanan och det ville hon. Hon åkte tre gånger och kom sedan tillbaka och gömde sig.
Efter det gick P på informationen och jag satt kvar med A i lekrummet, och efter en stund kom hon igång med en boll. Hon lekte med en pojke och de kastade bollen "till" varann, och sedan lekte hon med den ensam men i hela rummet när de andra hade sångsamling. Efter det gick vi ut en stund och då brydde hon sig knappt om oss utan grävde i sandlådan och pratade med fröknarna.
"Hon är redan inskolad" sa de och skrattade. Fast jag tror vi ska ta det lite lugnt ändå med inskolningen, det blir ju "alltid" bakslag, och tar man det lugnt tror jag bakslaget blir mindre.

Sen gick P och kollade om K ville följa med hem, han hade ju jättekul men eftersom vi sagt till hans fröknar att han skulle gå A´s inskolningstider var vi ju iallafall tvungna att se om han skulle stanna eller gå. Först ville han gå, men i kapprummet ändrade han sig och ville stanna. Så P gick ut på gården, men efter en stund kom en fröken med en gråtande K. Han hade ändrat sig. Imorgon tror jag han får gå heldag utan att vi säger något, för hade vi inte gått och frågat tror jag det gått jättebra att stanna.

Brände förresten ut det senaste årets kort. Fattar inte att jag vågat vänta så länge, läser ju jämt om datorer som kraschar och folk som förlorar alla sina bilder. Nåja, nu är de utbrända iallafall och det blev sju skivor. Det hade säkert gått att klämma in dem på 5 eller 6, men jag vill ha lite teman så det fick bli som det blev.

Åååååååh jag vill spola tillbaka tiden lite.... får jag???

Nu är det snart dagisdag. En del av mig vill bara ringa och säga upp båda platserna och bli hemmamamma på heltid. En annan del vill ut och tjäna lite pengar...
Är alla såhär när det är dags för dagis? Var jag sån här när K skulle börja? Fast då var det ju lite skillnad, då var jag gravid med A och visste att funkar det inte så tar jag bara hem honom. Nu ska de gå där. Punkt. Snyft!
Egentligen är det nog inte dagis jag känner motvilja för. Det är nog allt runtomkring, barnen blir så stora, och den dag jag får jobb kommer jag vara lååångt från barnen varje dag. Eller ja, långt... 20 min med spårvagnen som minst skulle jag tro. Säkert mer. Och jag är ju van att vara bara 5 minuter ifrån.
Sen har jag säkert lite ångest över den här jobbsökargrejen... både för att söka och för att jag är skitskraj för att inte hitta något jobb. Då kommer jag känna mig totalt misslyckad. Jag vill ha ett jobb.

Borde gå och lägga mig nu. Imorgon kom alldeles för snabbt!

Just nu känns det lite jobbigt faktiskt. Nästan ångestfyllt. Det är en enda dag kvar på det liv jag levt de senaste fem åren. Helt plötsligt har min yngsta också blivit stor. Om bara en dag kommer allt vara annorlunda.

Jag säger inte att det måste bli till det sämre, på sätt och vis ska det väl bli skönt också. Att få börja komma hemifrån lite, att få sakna. (Eller förhoppningvis börja komma hemifrån, jag måste ju hitta ett jobb först.) Men ändå. Tiden med barnen! Jag vill inte, jag vill, jag vill inte, jag vill, jag är kluven. Jag vill att tiden spolas tillbaka lite, för jag förstår inte vart den tog vägen, nyss hade vi en hel sommar, nu har vi en dag.

Tiden går så fort att jag knappt hänger med längre.

Idag åkte vi till sahlgrenska med A. Vi misstänkte att hon stoppat en pärla i örat. Eller snarare - vi visste att hon stoppat en pärla i örat för hon sa det till P och han såg en där när han tittade. När han hämtat något för att försöka pilla ut den var den borta, men vi visste ju inte om den trillat ut eller om hon tryckt in den längre in. Sjukvårdsupplysningen rådde oss att kolla upp det eftersom det kan bli en infektion. Vi passade också på att fråga om de kunde kolla i näsan, eftersom hon vid ett tillfälle sa att hon hade en pärla där också, fast vi såg ingen. (Nu ska pärlorna bort!)

Kom dit lite sent, vid 17. Fick vänta en och en halv timme, vi hade nästan beslutat oss för att åka hem igen och precis satt på slutet på bolibompa på tv:n för att få dem lite lugna då de var helvilda i väntrummet.
Kom in, A fick en jättesnäll doktor. Men hon tyckte INTE om det. Fick ligga på en brits, och P fick hålla fast hennes armar och jag huvudet och hon gallskrek helt hysteriskt. Doktorn kunde inte se en prla i örat, bara en vaxklump som eventuellt kunde vara pärlan, men hon fick inte ut den först. Så vi kunde välja mellan att få med oss örondroppar och nytt besök om en vecka och se hur det såg ut, eller göra ett nytt försök att få ut den. Hon ringde även in en personal som skulle hjälpa oss att hålla i A, för det kändes ganska hemskt att hålla fast henne så...
Tillslut på andra försöket kom den ut iallafall, och det var ingen pärla. TUR!
Sedan fick A ett klistermärke i form av bamse, och K ville också ha ett och det fick han förstås.
Därefter beslöt vi oss om att fråga om näsan också, hysteriskt skrik och gråt där med, men ingen pärla kunde ses. TUR igen! Antingen har hon aldrig haft någon, eller så har den trillat ut, eller åkt ner i magen, eller sitter så långt in att den inte syns, men isåfall kommer vi märka att näsan kommer börja rinna och att det luktar illa. Så det känns lugnt för tillfället.

Lilla gumman, så duktig hon var, men så hemskt hon tyckte det var. Inte så konstigt, men det var ju för hennes bästa.

Sedan skulle vi åka hem, men skulle stanna till och äta lite, vi var ju borta längre tid än vi räknat med. När vi ätit skulle P bara in och köpa snus innan vi tog vagnen hem, och vad händer? Självklart kom spårvagnen när han nästan var klar, men vi missade den. Nästa skulle inte gå förrän om 30 minuter, och klockan hade redan hunnit bli tio i åtta. Så vi hoppade på första bästa vagn till stan för att kunna byta. När vi åkt några stationer såg jag att en annan vagn som vi kan åka med nääästan hela vägen hem skulle komma om åtta minuter, så vi hoppade av för att ta den istället. Hade vi suttit kvar på första vagnen hade vi behövt hålla koll på två stationer nere i stan efter någon av de två spårvagnar vi kan åka med, men med denna kunde vi åka till slutstationen och vänta där på båda, eller snarare den som kom först av de två.
Som sagt, vi hoppade av precis innan en korsväg, och när vi sitter där ser vi en av våra vagnar åka förbi på den andra vägen. Skiiiit, vi hade helt glömt att den gick därifrån. Så vi fick hoppa på den vi tänkt oss och åka till slutstationen och vänta 12 minuter på vår vagn, och kom hem vid nio.
K somnade nästan direkt efter kissning, välling, tandborstning och tre superkorta böcker. A låg och babblade med P en lång, lång stund.

På väg hem pratade hon mycket om att hon var "feda" (färdig) och menade färdig hos doktorn. Dessutom påpekade hon att "päla botta!" och pekade på örat.

Är sommaren över nu?
Kunde det inte få ha varit fint denna sista vecka innan barnen börjar på dagis? Va?
Först tyckte jag att det var slö-väder, så vi slöade hela dagen och jag erkänner att det kanske blev lite för mycket tv och film. Men sen ändrade jag mig till städväder, så mellan 17 och 19 storstädade jag och P hela lägenheten. Det blev så fint så fint, och det enda som är kvar nu är toan, men den tar jag imorgon.

Jag och K byggde ett tåg. Han började med datastolen och fåtöljen, och sedan hjälpte jag honom att bygga på med hans och A´s små fåtöljer och den lilla gröna stolen. En massa gosedjur och A fick vara passagerare, K var självklart lokföraren.
På kvällen när det var dags att städa bort det bröt han förstås ihop, men jag byggde ett nytt litet tåg i deras nystädade rum. Denna gång med de två små fåtöljerna, den lilla gröna stolen och kartongbussen. Och när han envisades med att han minsann skulle sova i sitt lok (en av fåtöljerna och den lilla gröna stolen med sitsarna mot varann) byggde vi på det med dockvagnen och hans säng, som fick bli en sovvagn. Han köpte det.
Sedan var vi förstås tvungna att läsa tågböcker, så det fick bli "ut och åka" som handlar om tåg på första sidan, "Pelle träffar en lokförare" och "Patriks snabbverkstad" som slutar med att Patrik reparerar ett lok.

Snart kanske jag kommer vara ifrån mina barn i tre hela dagar. Kanske. Snyft. Två dagar och en natt blir det alldeles säkert, och det kommer gå bra. Men tänk att smyga runt här hemma en hel dag utan dem och sen en hel natt ensam i lägenheten innan det blir dags för mig att åka.
Tre dagar, två nätter kanske det blir.
Fast bara kanske.
Och på sätt och vis hoppas jag också... det skulle kanske vara skönt att få sakna dem riktigt ordentligt någon gång också.
Dessutom är de jätteduktiga på att prata i telefon.

Dessutom tror jag att det ändå bara kommer bli två dagar, en natt. Men man vet aldrig. Eller snarare så vet man sen.

Här flyger det in getingar. "Ticksar" som A säger. Eftersom de sticks. Jag har talat om det för barnen så de ska sitta stilla och inte vifta för mycket när de kommer flygande, så ingen av dem gillar ticksar nu. Hm.
De jagar oss ibland när vi är ute. I förrgår var K livrädd, en geting förföljde oss en lång bit. Jag fick lyfta upp K i famnen och getingen satte sig på mitt hår, min rygg, min arm, K´s hår, K´s ben... jag försökte springa bort lite från den men det gick inte. Jag är inte rädd för getingar men jag vill INTE att de ska sticka barnen. P´s mamma blev stucken av en och blev helt svullen på benet.
Två gånger nu har jag fått dammsuga upp getingar som flugit in. Jag vill inte göra det egentligen (säger hon som utan samvetskval dammsuger upp spindlar och småflugor och tvestjärtar och pälsängrar och skalbaggar och...) men vad gör man? De flyger ju in och ut och in och ut genom balkongdörren.

Tvestjärtar har vi också haft besök av. Först en på tvätten. Dammsögs. Sen en på en filt i soffan. Den skakade P av på balkongen. En på handduken i badrummet när P hade duschat. Den skakades av och spolades ner i badkaret. Sen en i barnens rum, den kröp på A´s hand så hon blev ledsen. Den dängde jag till med min kakuro-bok och tog bort med tvättlapp. Och så en på badkarskanten när barnen badade. Den slog jag till med en tom toarulle så den åkte ner i vattnet (inte meningen) och A råkade ta i den och skrek "ticksa!" och jag hämtade lite grejer från barnens rum och fick upp den med hjälp av en plastmugg och en plasttallrik. Sen spolade jag ner den i avloppet i handfatet.
Vidriga små kryp är de!

Det var med blandade känslor jag såg att morgonen började mulen, regnig och grå. Först tänkte jag att skit, nu är sommaren över. Men sen kändes det faktiskt lite bra också, för lägenheten blir ju automatiskt lite försummad när det är soligt och nästan trettio grader varmt.
Så jag har städat garderober. Det känns som om det inte var särskilt länge sedan jag gjorde det, men vi har så lite utrymme så det blir lätt kaos. Nu rensade jag ut 1 papperskasse kläder från K´s garderob, 1 papperskasse från A´s och så 1 gemensam från min och P´s garderob, fast den blev väääldigt överfull. Imorgon ska jag gå igenom och se vad som ska sparas (av barnens kläder), skänkas (av mina och P´s) och ev säljas på något sätt (barnens). Lite åker nog i soporna också, som mina älskade älskade trasiga jeans, och några bodys med otvättbara fläckar.
Jag har redan 2 kassar med barnkläder undanstoppade, och det blir inte lätt att välja vad som ska sparas. Det finaste givetvis, men de har ju så mycket som är fint! Och hur säljer man på bästa sätt? Först tänkte jag tradera men det verkar så jobbigt att sätta ut en massa plagg 1 och 1. Helst skulle jag vilja hyra bord på loppis eller något. Så kanske man kan bli av med massa annan skit samtidigt.

Dessutom kom ju det fina vädret tillbaka litegrann på kvällen.