K sa så roliga saker igår, men nu tror jag att jag glömt det mesta. Båda barnen vaknade samtidigt som jag och P skulle ge katterna deras medicin, och eftersom jag skulle gå och lägga mig så fort vi var klara sövde vi inte om dem, utan de fick sitta i sängen och "se på" när jag och P gav katterna medicinen i köket.
K var övertygad om att han var "lite sjuk" med ont i halsen. Så han och A hade en konversation om det.

K: A, jag är lite sjuk.
A: Ja, stackars dig!
K: Jaa, jag har ont i halsen.
A: Jaaaaaa

Sedan när jag la mig var K på babbelhumör.

K: ...när jag var liten, liten som en mus...
Jag: Fast när du var liten som en mus var du i min mage.
K: Ja, jag var liten som en mus och kröp in genom naveln och sen växte och växte och växte och växte och växte jag tills jag blev lagom stor...

Eller idag (forkortad version mot verkligheten):
K: Jag vill vara stor som du, jag vill vara 27 och stor som du, jag vill inte vara barn.
Jag: Men det är ju roligt att vara barn, då får man ju leka och ha roligt. Vem ska annars bygga lego och tågbana och leka med dina bilar?
K: A får låna dom!
Jag: Men vem ska vara min lille kille?
K: Pappa är ju din kille.
Jag: Ja, men han är ju stor, jag vill ju ha en liten kille som jag kan ha i knät och bära till pottan på natten. Om du är så stor kan du ju inte sitta i mitt knä.
K: Okeeej då, jag får väl vara 4 år då.


Nyss fick jag hämta en liten kille som ropade på mamma. Han kändes varm och jag tempade, den gick upp till 39,0. Så det blir hemma imorgon och säkert på onsdag också.