Vi har hittat Pixi!

 

Har varit ute och letat massor, och knappt någon sömn blev det inatt. Under A's kalas satt jag och skrev en massa lappar vi tänkte dela ut till grannarna om hur hon ser ut och hittelön, fast sen hann vi bara ge till två.

Efter kalaset så gick jag och A ner till skogen och tittade, A var så ledsen så hon grät, lilla gumman.

 

P gick också ut och letade en lång stund, och när han var på väg hem gick han och ringde på hos grannarna som bor hörn i hörn med oss.

"Jo vi har sett en liten pälslös katt som såg konstig ut på vår altan inatt."

 

Haha. Pälslös är hon knappast, men många tycker ju siameser ser lite konstiga ut med sina långa nosar och stora öron. Själv är jag numera mer ovan vid vanliga huskatter.

Iallafall. P sa att det nog var Pixi och frågade om han fick leta, och det fick han ju förstås. Så han gick till deras baksida och ropade, och på en gång fick han ett litet hest jam till svar. Efter mycket lockande kom hon ut från under altanen. Lilla gumman. Det känns bra att hon varit på en inglasad altan under natten när det regnade och blåste  som värst.

 

Det är helt underbart att hon kom tillrätta igen! Nästan ett dygn var hon borta, men vi märkte det ju inte förrän på kvällen heller.

 

Nu blir det ännu mer kolla dörren när den öppnas. Men olyckor händer så lätt och katter är snabba när de bara vill. Jag tycker bara det är konstigt att hon lyckades smita utan att vi såg henne, för hon borde ha tvekat en stund på trappan, hon är ju inte van att vara ute.

Nu sover hon i soffan som en liten boll. Usch jag vill inte ens tänka på hur vi mått om hon inte kommit till rätta igen, det hade varit hemskt!