P hämtade barnen från dagis i fredags, och, så förskräckligt, glömde han ta med A´s hund hem! Jag upptäckte det när jag kom hem från jobbet, och tog med barnen och gick till dagis för att få hem den. Stängt överallt.
Men helgen gick bra trots det, A fick en massa bonusgosedjur att sova med, så hon sov med den andra hunden, stora ior, tiger, barba (som är en krambjörn) och lammet. Fast på söndagen när vi var ute gick vi förbi dagis och då ville hon gå in och "hitta vovve."

Iallafall, idag när jag hämtade var jag noga med att få hem både hunden och den gula katten, som också övernattat på dagis över helgen. Hon hade dem i famnen hela tiden när vi var ute efter hämtningen, och jag var säker på att hon bar dem uppför trappan när vi gick hem. Men när hon skulle sova var de puts väck. Båda två. Hade jag sett åtminstone den ena av dem hade jag vetat att de var hemma. Vi letade och letade och letade. Tillslut hittade jag dem under soffan. Vilken tur.


Vi har ingen klocka i köket längre. Batteriet tog slut så jag tog ner den, men vi hade inga nya så jag la den på micron. Sedan har jag två väldigt busiga ungar, och jag tror att K är den skyldige, men nästa gång jag tittade på klockan står visarna åt alla håll och kanter, det vill säga totalt förvridna, och en halv visare låg på hallmattan. Jaha, kul. Får köpa en ny klocka. Men jag har fortfarande inte lärt mig att klockan inte längre finns, för så fort jag vill veta vad klockan är springer jag dit och glor på en tom vägg...