.jag mutade till mig en sovmorgon

Av flera olika anledningar har jag sällan sovmorgon. På vardagar måste jag oftast upp klockan 6 eller strax efter, på helger kan jag om jag har tur sova till 7.
Men idag var det iallafall dags. Sovmorgon! Underbart!

Kidsen vaknade vid 7 och jag sa åt dem att gå upp med pappa för att jag skulle sova en stund till. Det var okej med dem - tills jag stängde dörren. K började tjuta och A stämde in, plus att den sistnämnda ställde sig och bankade på dörren och gallskrek "Mammaaaaa..."
Var bara att gå upp och förklara att jag har sovmorgon idag för jag måste sova lite till. Acceptans? Nej.
Försökte stäng in mig igen, men tjuten fortsatte och jag är den typ av förälder som bara inte kan ignorera sånt. Så jag traskade upp igen, bar båda ungarna till soffan,, virade in dem i en filt, satte på bolibompa (eller nej, P hade redan satt på bolibompa) och sa åt dem att de skulle vara uppe med pappa en stund. Gallskriken fortsatte.
Trött och längtande efter sängen fick jag en snilleblixt och sa de magiska orden:
Vill ni ha lite godis?
Magi!
De tystnade mitt i skriket båda två, sken upp och sa JA!
Tur vi hade nonstop kvar sedan lördagsgodiset.

Så jag gav dem varsin skål med färgglatt godis i till frukost, vände om och kröp ner i min sköna säng igen, helt utan dåligt samvete för allt socker, men kanske lite fundersam över att godis tydligen går före närvaron av mamma...

Kommentarer

skriv något:

Namn:
Kom ihåg mig.

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

skriv här:

Trackback
RSS 2.0