Idag blev K ledsen både vid hämtning och lämning.
Vid lämning ville han stå först i kön, och vi var först på plats, men han gick aldrig och ställde sig vid dörren trots att jag sa att han kunde göra det om han ville vara först. Och såklart kom de andra barnen och ställde sig, och han ville att jag skulle säga till dem att flytta på sig,emn det kunde jag ju inte göra. Åh, min lilla älskling, jag önskar jag visste hur jag ska stärka honom att våga. För jag vet ju att hade han gått fram och ställt sig hade han säkert flyttat på sig när de andra kom. Han gör ju så. Jämt.
Vid hämtning ville han krama sin fröken (mycket positivt!) och gick fram med armarna utsträckta, men det var en massa barn och föräldrar och prat, så hon märkte det inte. Och han blev ledsen. Men jag tröstade och han fick givetvis en kram av fröken så fort hon märkte att han ville ha en. Sen var allt bra igen.

Men något mycket, mycket positivt var han han berättade för mig att han byggt tågbana med en annan kille idag, men att de fick städa undan den men de skulle bygga en ny imorgon. Och jag tror faktiskt att han trivs bra i skolan, för även om en liten, liten motgång får honom att bli ledsen blir han glad fort igen, och det är aldrig några problem att lämna när vi väl kommit in och han tagit av sig ytterkläderna.

Idag var det även dags för A´s 4-årskontroll. Henne behöver jag inte direkt oroa mig för iallafall. Hon kan prata den lilla. Hon såg perfekt, ritade en gubbe och ett kryss, hoppade på ett ben. Men en smalis är hon, 13,6 kg och 99 cm lång. Fast K är ju inte direkt stor han heller. Tur att det ligger i släkten så jag vet vad det beror på.