Jag behövde en grej i min väska, och P skulle hämta den åt mig. Väskan var i hallen - trodde jag- men P hittade den inte. Så tillslut fick jag kolla själv och den var inte där. Paniken steg när jag för min inre blick såg mig ha glömt den på dagis. Men shiiiit, mobilen! jobbnycklarna! spårvagnskortet! Och det är fredag, vad faaan ska jag göra!
Smarta P kom på att vi kunde ju ringa mobilen. Efter några tysta sekunder som nästan kändes som en timme hördes den välbekanta melodin. Väskan var inte på dagis, den var hemma.
Och innerst inne visste jag ju det, att jag haft den i handen när vi gick hem, och när vi kom hem tog jag ju upp plånboken ur den och så gick vi till affären och handlade.
Men får man panik så tänker man inte klart.

Vart var väskan då? Jag hade av någon anledning hängt upp den på barnens krokar, så den hängde helt enkelt under K´s jacka.