.sådär

Nu har jag fått ihop ett litet brev som jag är ganska så nöjd med. Jag hoppas att jag undvikit alla klyschor. Och att det är jag i brevet. Skulle kännas fånigt om de läser och förväntar sig något annat än det de får. Det låter ju lite klämkäckt, men går det verkligen skriva en ansökan utan att det låter så? Man "måste" ju skriva att man är glad och bra på det man gör och möter världen med ett leende och vill ge så god service att alla bara vill krama en. Ja, inte med de orden förstås. Men mellan raderna. Hur skulle det funka i en ansökan att skriva "Jag är ju lite sur ibland" eller "Vissa människor står jag bara inte ut med" eller "En del dagar vill jag bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och inte komma till jobbet alls." De som läser ansökan är ju också människor, och de fattar nog att ansökningar inte talar om hela sanningen, jämt. De visar den bästa sanningen, men inte alltid endast den sanna sanningen. För jag ljuger ju inte. När jag skriver att jag alltid gör mitt bästa så är det sant, fast vissa dagar kanske det bästa inte är jättebäst, jag kanske kan göra bättre andra dagar, men just den dagen är det mitt bästa. Och jag ler alltid på jobbet när jag möter folk. Alltid. Jag ler alltid när jag ska vara trevlig i telefonen också, fast de inte ens kan se mig.

Kommentarer

skriv något:

Namn:
Kom ihåg mig.

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

skriv här:

Trackback
RSS 2.0