Idag har A skrämt mig två gånger.

Första gången vid middagen, vi åt potatisplättar (vanliga plättar med potatismos i) och bacon, A hostar till och sitter sedan och bara stirrar framför sig.
Jag: Andas hon?
Och A bara fortsatte att stirra framför sig, hennes farmor satt bredvid och kollade till henne, så hon andades ju, fast det såg knappt ut så. Och eftersom jag blev orolig så fortsatte såklart A att sitta blickstilla med stirrande blick, liten spjuverunge det där.
Kanske inte riktigt skrämd, men jag gillar verkligen inte när det verkar som de satt i halsen.

Andra gången var på kvällen, satt i soffan med kidsen. A gick och släckte lampan och satte sig i soffan igen, helt plötsligt börjar hon gråta, och då ser jag att hon har underkroppen i soffan och överkroppen över golvet och ansiktet på mellanskivan på bordet. Drar upp henne och ber K tända lampan, tröstar dotter och ser plötsligt blodet rinna från både näsan och munnen...
Springer såklart till toan och får fram papper och torkar, som tur var slutade det blöda direkt och alla tänder satt precis där de ska, och ingen var lös. Liten fläskläpp fick hon. Och när hon grät insåg jag mest att hon grät efter sin nya tiger (fick av farmor idag) och jag hittade den mellan soffan och bordet. Så jag förstod hur olyckan gick till - hon tappade sin tiger och skulle ta upp den.
Lilla gumman.
Sedan ville hon titta sig i spegeln, och när hon såg sin fläskläpp sa hon: "Stackars mej."