Tankarna snurrar såklart. Gjorde vi rätt, gjorde vi fel? Var det för tidigt eller egentligen försent? På sätt och vis vill jag ta tillbaka det, på sätt och vis är jag lättad över att det är gjort. Det värsta beslutet...

Vi åkte in med Knasisen så vi var hos veterinären vid halv elva. Så fort vi gick in kände jag att jag höll på att börja gråta. Fick gå in i ett rum och släppa ut Knas en stund, och hon gick runt och var så pigg och nyfiken på allt. Just där och då började vi tvivla - var det rätt? Hon var ju så pigg! Var det för tidigt, skulle vi vänta, till måndag, till nästa år...
Men veterinären tittade på tumören och sa att hon måste ha ont av den, att en katt inte visar något förrän det är riktigt illa, och att det är bra att göra det när katten fortfarande har gnistan kvar, när hon fortfarande inte har börjat lida av det allt för mycket.
Och då började vi istället fundera över om vi fattat beslutet för sent- har hon lidit jättemycket, har hon haft ont, borde vi gjort det för länge sedan?

Sedan blev vi lämnade ensamma med Knas och vi klappade och gosade så mycket vi kunde. När hon fick sprutan så grät vi och klappade och gosade ännu mer tills hon somnade och slutligen somnade in. Det gick snabbt, under fem minuter. Lilla gumman. Det var så hemskt.
När veterinären sedan kom in och undersökte henne hittade hon en tumör till...
Hon gick igen och vi blev lämnade ensamma ännu en stund och fick gå när vi ville. Klappade och gosade ännu mer. Hon var varm och mjuk.
Det var svårt att gå därifrån, jag började gråta igen, men det kändes likabra att gå ganska fort. Knas var ju ändå inte där längre, bara hennes kropp, och vi skulle aldrig mer få ta hem henne ändå. Hon ska till ett ställe i östergötland och kremeras och spridas i minneslund.

Nu känns det som att hon ligger i sängen och sover, eller kanske i K´s fåtölj i ungarnas rum. Jag kommer sakna henne, hennes personlighet, hon var en av de mest personliga katter jag träffat, så liten, så gosig, så pratig, med en liten mask som svans... alla trodde hon var kattunge, inte att hon var 13-14 år. Hon sov ibland på mina ben. Hon kom alltid när P ropade. Liten lojal kisse. Sötknas. Saknar dig.