Nu är barnen lämnade och jag är som alltid lika kluven. Skulle de fått ha stannat hemma istället? Jobbet kommer med nästan all säkerhet att inte ringa idag. Samtidigt som barnen måste få in lite rutiner. Och deras kompisar är ju där.  Och jobbet kan ju faktiskt ringa, även om chansen för det är liten idag.

När vi borstade tänderna så ramlade K ner från toan. Som tur var så ramlade han mot väggen så den dämpade fallet, och jag som blev livrädd över att han slagit sig i bakhuvudet eller ryggen blev lättad när jag insåg att han bara slog sig på näsan. I villervallan fick A tandkräm på sin tröja, under armen lite under armhålan av alla ställen, och det kletade ju också av sig lite på sidan .. Och jag försökte torka bort så gott det gick (haha, alla vet väl att tandkräm är helt omöjligt att få bort på det sättet.... eller någon kan kanske något mirakelknep?) och tänkte att "Nåja, det där är väl inte så farligt, det syns nog inte." När vi kom ut så såg jag att det såg lite värre ut än när vi var inne, och syns inte slutade ju lite abrupt när A lyfte armen och högt sa "Titta jag har tandkräm på tröjan!" inne på dagis.

Nu känner jag mig lite som en hemsk förälder som låter sitt barn gå till dagis med en skitig tröja. Och K har samma byxor som han hade igår! Det har nog bara hänt vid något tillfälle förut. 
Men jag är inte lika hemsk som den jättestora (ja, den var jättestor!) spindeln som kröp omkring i badkaret. Jag tvingade P att spola ner den i avloppet med duschen, och när den var borta vred jag på varmvattnet och spolade i flera minuter. A tittade på och jag fick förstås säga att spindeln ville bada. Hon trodde mig.