Två gånger har det hänt nu. Första gången för ett par veckor sedan - jag körde vagnen och såg snäckan på gångvägen framför, men det var för sent för att reagera och kras hamnade den precis under hjulet.
Idag gick jag på samma gångväg fast lite längre fram, och K pratade om dagis så jag hade huvudet vänt åt höger och kände plötsligt ett kras under skon.
Stackars små sniglar.
Jag vet att jag skriver ibland hur jag dammsuger upp spindlar och andra läskiga kryp här hemma, och visst är jag lite kallblodig när det gäller dem. Men det är för att jag är rädd för dem. Jag vågar inte släppa ut dem. Om det inte finns någon hemma (P) just när jag upptäcker dem så måste dammsugarn fram, för jag kan omöjligt sitta och hålla koll på vart de tar vägen innan han kommer hem.
Dessutom dödar jag bara de som kommer in. Ute är det alltid olyckshändelser.

Det finns mycket snäckor här annars. K har 4 stycken i en hink. Utan sniglar i, förstås. Han får bara leka med tomma snäckor. Fast ibland är det svårt att se. I några dagar hade han 5 stycken, och jag hade kollat dem noga så att de var tomma. Men så en dag i lekparken (tror vi hittat just den snäckan dagen innan) så såg jag hur ena snäckan kröp på kanten på hinken. Fattar inte hur jag kunde missa snigeln däri. La den i gräset jämte ett högt träd, och så dubbelkollade jag de andra han hade. Tomma- vilken tur.