Idag känns allt bra igen. Allt gick kanon idag. K hade inte ens tid att säga hejdå utan rusade in med sin kompis R.
A var först väldigt blyg och gömde sig i våra famnar, först i min, sen P´s, sen min, sen P´s... Då frågade de om hon ville prova rutchkanan och det ville hon. Hon åkte tre gånger och kom sedan tillbaka och gömde sig.
Efter det gick P på informationen och jag satt kvar med A i lekrummet, och efter en stund kom hon igång med en boll. Hon lekte med en pojke och de kastade bollen "till" varann, och sedan lekte hon med den ensam men i hela rummet när de andra hade sångsamling. Efter det gick vi ut en stund och då brydde hon sig knappt om oss utan grävde i sandlådan och pratade med fröknarna.
"Hon är redan inskolad" sa de och skrattade. Fast jag tror vi ska ta det lite lugnt ändå med inskolningen, det blir ju "alltid" bakslag, och tar man det lugnt tror jag bakslaget blir mindre.

Sen gick P och kollade om K ville följa med hem, han hade ju jättekul men eftersom vi sagt till hans fröknar att han skulle gå A´s inskolningstider var vi ju iallafall tvungna att se om han skulle stanna eller gå. Först ville han gå, men i kapprummet ändrade han sig och ville stanna. Så P gick ut på gården, men efter en stund kom en fröken med en gråtande K. Han hade ändrat sig. Imorgon tror jag han får gå heldag utan att vi säger något, för hade vi inte gått och frågat tror jag det gått jättebra att stanna.