Igår somnade K själv!
Jag var ensam hemma för P var och repade med bandet. A var supertrött eftersom hon inte sovit middag, så jag la dem vid 18.45 ungefär. A somnade medan jag läste böcker, men K, som sovit på dagis, kunde inte somna. Vid 20 ville jag titta på DHW, och K verkade fortfarande ganska pigg, så han fick komma upp i tio minuter medan jag ringde P för att kolla vart han var. Han skulle dröja en halvtimme till.
Men DHW var ju bara en tråkig repris, så jag sa till K att han fick välja mellan att jag sövde honom nu eller uppe till pappa kom, och han valde att sova nu.
Gick in med honom, men han låg mest och vände och vred sig. Klockan började närma sig halv nio, och jag ville fixa äggmackor och varm choklad innan House, så jag sa till K att han skulle försöka somna själv och att jag skulle vara där ute, att han kunde höra mig och ropa om det var något. Det var okej. Tittade till honom tre gånger, fjärde gången var det P som kollade och då hade K somnat. Så duktig!

Han säger miljoner söta saker, tyvärr lyckas jag glömma bort det mesta innan jag skriver upp dem, och de gånger jag faktiskt kommer ihåg, så blir det inte lika sött nerskrivet som när han säger det. Jag kan ju inte skriva ner tonfall och röst.
Igår pratade vi lite mellan andra och tredje boken, innan K plötsligt säger: "Nu kan du läsa Nicke." Jag menar, det var rent otroligt gulligt igår, när han sa det, och i mitt minne. Men nerskrivet här svart på vitt (vitt på svart i bloggen) syns ju inte det söta alls. Eller?