Åh jag är så ledsen nu. Känner mig helt nedstämd, nästan gråtfärdig.
Fick dagisbesked idag.
Och A ska börja på en annan avdelning än den K går på.

Känner mig nästan löjlig som blir ledsen för det, men... jag hade nog verkligen hoppats, och trott! att det skulle bli på samma. Vi skrev ju det... både satte kryss på syskon bör placeras på samma och skrev det på raderna under. Snyft.
K´s avdelning är ju så underbar... och jag tror det hade varit lättare för K med A på samma. Dessutom är A´s en småbarnsavdelning, vilket betyder att hon måste byta ändå om ett år. Då kan man ju hoppas... fast då har K bara ett år kvar.

Det blr säkert bra, denna avdelning är säkert lika bra som hans. Men A är ju så van vid kapprummet, personalen, barnen... hon sitter ju alltid där och väntar när jag hämtar och lämnar K.

Har till augusti att vänja mig vid tanken, men just nu känns det tungt. Blir säkert bättre om ett tag. Barnen kan ju se varann på gården.
Sen blir ju allt så mycket krångligare... med hämtning, lämning, schemainlämning, om de blir sjuka...
Nåja, nu har jag fått ur mig det. Nu ska jag tänka att det blir bra. Det blir det!